Queen of Spadina

2011

2012-01-09T01:37:00.001+01:00

Jag har inte bloggat så flitigt under 2011 som man skulle kunna önska. Här är en kort sammanfattning av året som gått:

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?
Jag var gravid, födde barn och ammade. Inte så konstigt med tanke på att jag fick mitt första barn, men jag kan verkligen inte komma på något annat jag gjorde för första gången. Blev med mohikan?

Mohikan
Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2011?
Det var babyboom i bekantskapskretsen! Lillasyster, barndomsvännen och inte mindre än tre av James vänner i Toronto blev mammor.
Dog någon som stod dig nära?
Min farfar gick bort den 17 maj 95 år gammal. Jag och lillasyster hann med nöd och näppe hem från Kanada för att vara med på begravningen, vilket var en lättnad. Farfar var en sällsynt tystlåten man och jag kan inte påstå att jag stod honom särskilt nära trots att han bodde på gården där jag växte upp. Där finns han fortfarande kvar som en tyst närvaro. Det känns som om allt är som det ska vara.
Vilka länder besökte du?
Jag flyttade från Kanada till Sverige och besökte utöver en mellanlandning på Island USA, Turks & Caicos samt Bahamas på kryssningen i februari.
Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Mer pengar.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
27 juli föddes Juno.
Vad var din största framgång 2011?
Att jag började plugga och alltså äntligen hittade något att göra som jag trivs med.
Största misstaget?
Att jag strulade till Sobeys resehandlingar och att hon blev kvar i Kanada när jag och Netto reste till Sverige.
Bästa köpet?
Liten giraff

En rosa overall med en giraff på för $6 på Value Village till Juno.
Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Juno var frisk och stark.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Vad som helst med Pitbull. Han har ploppat upp som gubben i lådan överallt det här året. Tyvärr.
Var du gladare eller ledsnare det här året jämfört med tidigare år?
Gladare.
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer böcker av alla de slag.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Funderat över vad jag borde göra.
Blev du kär under det här året?
Jag blev kär i en senapsgul babykofta från Åhlens. Gills det?
Favoritprogram på TV?
Veckans Brott med Leif GW Persson. Maken tycker att jag är knäpp.
Bästa boken du läste 2011?
The Creative Class av Richard Florida.
Största musikaliska upptäckten?
Eh... Spotifys betaltjänst?
Något du önskade dig och fick?
Jag fick en stor, snygg tekanna från Sagaform i julklapp.
Något du önskade dig och inte fick?
En symaskin.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag hade precis anlänt till Umeå och hämtat nycklarna till lägenheten dagen innan. Dagen till ära storhandlade jag med pappa och syrran på Coop och hämtade gamla möbler hos släktingar som var gulliga nog att bjuda på fika och överraska med en födelsedagstårta.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jackpot på Lotto 6/49.
Vad fick dig att må bra?
Sömn.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltid sugen på Colin Farrell.
Vem saknade du?
Mina vänner.
De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya klasskompisar. De är fantastiska.
Mest stolt över?
Att amningen har fungerat.
Högsta önskan just nu?
Att jag klarar av att ta alla poäng på utbildningen och inte hamnar på efterkälken.

Frågorna har jag lånat av UnderbaraClara.

Nyårslöfte

2012-01-05T03:10:00.001+01:00

I år hade jag inte tänkt ge något nyårslöfte, men nu föll det sig så att det blev ett i alla fall. Typiskt.

Jag är och har alltid varit fruktansvärt bra på att skjuta saker framför mig. Prokrastinera borde det heta, men det gör det tydligen inte. Hur som helst så börjar jag bli jävligt less på mig själv. Jag planerar och funderar, men det blir aldrig något gjort. Nu tänkte jag försöka ändra på det. Det måste väl gå? Det kan väl inte vara så att detta prokrastinerande är en oföränderlig del av min personlighet?

Min plan är att från och med nu göra saker med en gång, direkt när jag tänker på dem, och utesluta uttryck som "Jag ska bara..." ur min vokabulär. Alfons pappa hade varit stolt över mig.

Min inspiration är Stephanie. Hon gör saker så snabbt att de är färdiga innan hon ens har hunnit tänka tanken tror jag. Hur man bär sig åt för att lyckas med det har jag ingen aning om. Det ska jag fundera på när jag lärt mig att göra saker genast. Stephanie har förresten en mycket trevlig blogg och har precis fött barn i en husvagn.

Veckans ord: Fyrkant

2011-12-20T00:01:00.001+01:00

Jag kikade in här idag för första gången på flera månader. Hade nästan glömt bort att jag hade två bloggar. Man blir lätt bebisblind när man har bebis, d.v.s. att allt man ser är bebisar och bebisbloggen blir då alltså den enda man bryr sig om.

För att knyta an till förra inlägget kör jag ett veckans ord igen. Lustigt nog så finns det en otippad koppling till svamp också. Here we go...

James har precis lärt sig ordet fyrkant. Jag trodde att han kunde det ordet sedan länge och blev lite förvånad. Eftersom han tjatade om Svampbob i somras hade det väl inte varit alldeles otänkbart att han kopplat ihop SpongeBob SquarePants och SvampBob Fyrkant, men det var att anta alldeles för mycket.

Istället blev han irriterad för att jag hade haft så höga förväntningar och kallade mig för fyrkant. Tydligen så var det ett väldigt passande epitet på en irriterande fru för sedan den gången hör jag det muttras både nu och då.

Ett tecken på att jag borde jobba på att inte vara så irriterande kanske.

Veckans ord: Svamp

2011-07-23T22:54:00.000+02:00

Makens mentala nivå ligger ibland farligt nära vilken random treåring som helst. Sedan han lärde sig ordet svamp för några dagar sedan är det plötsligt svamp överallt:

Matsvamp, goddissvamp, nagelsvamp, fotsvamp, tvättsvamp och sist men inte minst Svampbob Fyrkant.

Så. Jävla. Less. På. Svamp.

Day 14 - What you wore today

2011-07-22T00:13:00.001+02:00

Det är tur att jag fortfarande har några plagg som rymmer magen. Linnet är mammas gamla och byxorna är preggobyxor jag köpte på second hand i Kanada i våras. De senare utgör 50% av de byxor jag använt under de senaste månaderna.

Norrbyskär

2011-07-21T23:55:00.002+02:00

Eftersom bebis ankomst är ganska nära förstående och det gäller att passa på om det ska bli några utflykter i Umetrakten den här sommaren fick James eld i baken och bestämde att vi borde åka ut till Norrbyskär helst redan för flera dagar sedan. Senast jag besökte Norrbyskär var jag inte mer än några äpplen hög och det enda jag kommer ihåg är att vi åkte häst och vagn, så det lät som en bra utflykt.

I förrgår satte jag mig in i det jävligt komplicerade sättet att ta sig dit om man saknar bil (tåg/buss, ringbil och färja) och igår morse hoppade vi på tåget 07.59 på Östra Station för en heldag på Norrbyskär. Något annat alternativ finns inte. Man får helt enkelt finna sig i att vara där hela dagen.

Vi anlände strax före kl. 09.45 till en väldigt folktom ö. Det visade sig att det bara var kiosken som var öppen, så vi roade oss med en promenad tills museet öppnade kl. 11.00.

Efter en fika och rundvandring på museet kom vi över en karta och fortsatte utforska ön. På Norrbyskär fanns ett sågverkssamhälle under första halvan av 1900-talet. När sågverket lades ned på 50-talet avfolkades öarna, men många av byggnaderna finns bevarade. Idag finns där värdshus, museum, kiosk och en KFUM lägergård (som verkar grymt rolig för... hrm... barn var det tydligen....) och en massa sommargäster.

Vi trodde först att vi skulle hinna bli uttråkade innan det var dags att ta färjan tillbaka till fastlandet kl. 17.15, men efter en långlunch på värdshuset, ännu mer promenerande och en glass hade vi fyllt hela eftermiddagen med aktiviteter.

Vi hade en mycket trevlig dag och om det blir en nästa gång (vilket jag tvivlar på...) skulle jag ta med mig bikini och passa på att solbada på klipporna.

Sommar i P1 2011 Juli - I

2011-07-12T14:10:00.000+02:00

Recensioner av de första sex sommarpratarna i juli.

JULI

Thomas Johansson - Styrelseordförande Live Nation Europa, promotor
Anekdoter om diverse artister han träffat under årens lopp. Känns mest som om han vill imponera eller bevisa något. Inte särskilt intressant alls.
Henke Larsson - F.d. fotbollsspelare, fotbollstränare
Han pratar om sin fotbollskarriär, skäller ut pressen och berättar om brorsans missbruk. Intressant är det inte och det känns även ganska krystat.
Beate Grimsrud - Författare
Börjar prata om sin roman och övergår sedan till att prata om underliga resor. Jättekonstigt sommarprat. Och konstig musik. Först gillar jag det inte alls, men sedan kommer jag på mig själv med att jag faktiskt tycker att det är ganska bra. Men fortfarande väldigt konstigt.
Nanne Grönvall - Artist
Jag hade inga höga förväntningar, men Nanne överraskade mig. Hon är en duktig berättare och upplägget är perfekt. Hon lyckas dessutom berätta om en ganska tragisk barndom samtidigt som hon andas positivism och glädje. Mycket bra.
Ville Virtanen - Skådespelare
Pratar om den finländska mentaliteten. Väldigt intressant om än ej särskilt smickrande. Mycket bra.
Sylvia Schwaag Serger - Internationell chef Vinnova
Pratar om Kina, att höra hemma i flera länder och kulturkrockar. Jag kan relatera till i princip allt tack vare makens familj och att jag själv bott utomlands. Mycket bra.

Om att flytta halvvägs till nordpolen

2011-07-12T00:05:00.000+02:00

Angående makens nära förestående flytt till mig i Umeå:

- Hey, fru... Do I need to get something for the winter?
- What do you mean?
- Should I buy something for the darkness?
- What.... like vitamins??
- I don't know. Maybe it will fuck me up. Maybe I need something...

Sedan mumlade han något om rickets* och googlade brist på solljus. Stackarn tror visst att jag försöker ta livet av honom.

* Bensjukdom hos barn orsakad av vitamin D brist.

Ninas väskor

2011-07-11T23:01:00.001+02:00

Fantastiska Nina Ruthström driver en av de få bloggar jag nu har tid att följa. Hon skriver mycket om feminism, genus, jämlikhet och föräldraskap. Snygga foton tar hon också.

Idag överraskade hon dock med att ge bort en massa handväskor! Kika in, vettja!

Men... Jag fullkomligt älskar den turkosa, så vad ni än gör - be henne inte om den! :-)

Sommar i P1 2011 Juni

2011-07-10T17:05:00.002+02:00

Äntligen har jag börjat lyssna på årets Sommar i P1! Här är mina recensioner av juni månads sommarpratare:

JUNI

Mark Levengood - Programledare, författare
Det börjar bra och humoristiskt, men faller lite mot slutet. Trots det är härliga Mark väl värd att lyssnas till.
Torgny Lindgren - Författare
Han låter som Bamse och jag kopplar bort för jag är lite för gammal för Bamse egentligen. Om och om igen försöker jag koncentrera mig för jag vill gilla Torgny Lindgren. Han är ju västerbottning. Men det går inte. Det är helt enkelt ofantligt tråkigt.
Clara Lidström - Bloggare
Jag följer Claras blogg och såg fram emot sommarpratet. Det var helt OK, men det hon berättade om har jag redan läst om på bloggen och jag tycker faktiskt att hon är bättre i text än live. Faktiskt.
Göran Gudmundsson - Byggnadsantikvarie
Om byggnadsvård och annat relaterat. Bra sommarprat som faktiskt var riktigt underhållande och avslappnande.
Jason ”Timbuktu” Diakité - Artist
Om Timbuktu, New York, rap, en bilolycka och Kongo. Bra sommarprat.
Maria Wetterstrand - f.d. språkrör Miljöpartiet
Om vikten av respekt, att konstant granskas, jämlikhet, Mona Sahlin (och kort om Tornedalen!) Intressant och bra sommarprat.

Välja el

2011-07-08T11:32:00.000+02:00

Sedan några dagar har jag återigen kontakt med omvärlden tack vare bredbandet i ~~min~~ vår nya lägenhet. Den kan visserligen när som helst upphöra eftersom Telia inte verkar ha styr på vad de driver med, men än så länge fungerar den, vilket är mer än förväntat så jag klagar absolut inte.

Det kändes lite snopet att Telia är den enda leverantör av bredband som finns tillgänglig i min fastighet, men det var bara att gilla läget. Nu i efterhand kanske jag ska vara tacksam över det. Jag har nämligen förstått att det förväntas av mig att jag ska välja elleverantör. Hur fanns det inga instruktioner om, så min vana trogen använde jag Google. (Hur jag skulle klara mig om Telia fick för sig att koppla ur det där bredbandet har jag ingen aning om.)

Jag har nu lärt mig att det finns 395 avtal som passar mig. Trehundranittiofem är definitivt fler än de... ptja... fyra jag hade förväntat mig. Priset på dessa trehundranittiofem avtal kan tydligen vara rörligt eller fast, och att göra det valet känns lika nervkramande som att spela på hästar. Dessutom finns det en massa miljömärkningar som givetvis talar till mitt hjärta, men plånboken har inget hjärta och det har inte maken heller så nu blir det säkert krig.

Hur gör djur egentligen?

Sommar i P1 2010 - III

2011-07-08T00:15:00.002+02:00

Jag har äntligen lyssnat på alla avsnitt av Sommar i P1 2010! Nu ska jag sätta tänderna i årets sommarbabbel.

AUGUSTI 2010

Johanna Koljonen - programledare, filmkritiker
Hon går på som ett speedat mumintroll om Oxford, Gud och en gräsand (?). Hon har mycket att berätta, men det går för fort och jag hänger inte med alls. Jag försökte verkligen eftersom jag lyssnade på första halvan två gånger, men det gjorde ingen skillnad.
Lars Jonsson - konstnär, ornitolog
Han pratar naturligtvis om konst och fåglar. Det är svårt att behålla koncentrationen när man är fullständigt ointresserad av bådadera. Men jag tror att det är ganska bra om man gillar sådant.
Claudia Galli - skådespelare
Glatt och entusiastiskt berättar hon om sitt liv och sin skådespelarkarriär. Trevligt att lyssna till.
Birgitta Stenberg - författare, konstnär
Om jämlikhet, orättvisor och kärlek. Stenberg har massor med åsikter och passar på att förmedla dem. Bra trots att framförandet hade kunnat vara bättre.
Nils Landgren - trombonist, orkesterledare
Berättar om olika episoder i karriären. Lugnt och mysigt sommarprat som jag knappt kommer ihåg bara några minuter senare, men njöt av medan jag lyssnade.
Therese Alshammar - simmare
Om upplevelser under simkarriären. Godkänd insats.
Peter Andersson - skådespelare
Om barndomen, skådespeleriet och diverse upplevelser. Mycket, mycket bra.
Annika Östberg - f.d. fånge i amerikanskt fängelse
Berättar sin livshistoria. Jag hade faktiskt inga höga förväntningar, men det här var riktigt bra.
Björn af Kleen - kulturjournalist
Jag såg fram emot att lyssna till Björn af Kleen. Tror jag är lite betuttad i honom. Och självklart gillade jag hans sommarprat om aristokrati, allmoge och dalmasar också.
Lena Olving - vice VD för SAAB
Om att vara kvinna och chef. Om jämställdhet samt manligt och kvinnligt. Ingen särskilt bra sommarpratare och dessutom håller jag inte med om det hon säger. Motsäger sig själv hela tiden. Inte bra.
Vanna Rosenberg - skådespelare
Skådespelare brukar vara bra sommarpratare. Det är Vanna Rosenberg också, men tyvärr förstår jag inte vad hon pratar om. En massa dravel helt enkelt.
Ted Harris - teologie doktor, präst
Han pratar som en präst om samma saker som en präst. Inte särskilt konstigt eftersom han är präst. Fullständigt ointressant däremot.
Darin Zanyar - sångare, artist
Om karriären och Kurdistan. Godkänt, men inte särskilt intressant om man inte gillar Darin.
Monika Fagerholm - författare
Det var trevligt att lyssna till Monika Fagerholm, men när hon är klar har jag ingen aning om vad hon pratade om. Inte den blekaste.
Staffan Scheja - konsertpianist, professor
Mässar på om sin tid på Juliard och det är fullkomligt ointressant. Jag orkade inte fullfölja.
Johannes Anyuru - poet
Jag satt igenom nästan hela, men det är jobbigt att lyssna på en poet. Det gick inget vidare. Han fångade inte mitt intresse.
Henrik Hjelt - komiker, skådespelare
Godkänd insats om karriären och tankar kring artisteriet, men inte tillräckligt intressant för att vara bra.
Annika Linde - statsepidemiolog, professor
Bra upplagt sommarprat som bl.a. handlar mycket om vaccinationer. Intressant och lätt att lyssna till.
Anna Odell - konstnär
Berättar om sitt konstprojekt Okänd, kvinna 2009-349701 där hon låtsades vara en psykiskt sjuk kvinna. Intressant sommarprat.
Tommy Körberg - sångare, artist
Körberg levererar en massa skrävlande om barnen och sin karriär. Slöseri med tid.
Josephine Bornebusch - skådespelare, komiker
Humoristiskt berättat om uppväxt, karriär och bröderna. Bra sommarprat.
Niklas Rådström - författare
Jag blev orolig när jag såg att han skulle prata om meningen med livet. Sedan konstaterade han att det var fånigt att prata om det. Jag pustade ut. Sedan pratade han om det i alla fall. Jag förstår inte.

Mariehem

2011-07-07T15:16:00.001+02:00

Jag har landat i Umeå på Mariehem i ~~min~~ vår nya lägenhet. Det mesta man behöver finns nu på plats, men jag har en hel del smågrejer att fixa innan lägenheten är i acceptabelt skick.

I ~~mitt~~ vårt hus har jag bara sett till unga människor. Alltså yngre än jag. Gissningsvis i 20-års åldern. Sådana där människor som min lillasyster Tiny T som tycker att det är passande att kalla mig för medelålders. Ungdomar får jag väl lov att kalla dem då.

I husen runtomkring verkar det däremot bara bo pensionärer. Det förklarar varför det något otippade ordet "seniorboende" strösslats lite här och där på kontrakt och informationsanslag. Igår spelades det boule vid lekplatsen och just nu är det allsång på gräset under min balkong.

Jag känner mig lite som en barnfamilj (aningen schizofrent, men jag är ju två) som gått vilse på en ungdomsgård i ett ålderdomshem. Konstigt, men trevligt.

Bra grejer med att bo på Mariehem är att ICA ligger rakt över gatan, det finns en busshållplats precis utanför huset och att universitetet är nära.

Dåliga grejer med att bo på Mariehem är att det är lite för långt att gå till stan, gå runt på stan och sedan gå hem. Kanske inte mitt mest genomtänkta beslut. Ibland glömmer man att man är gravid.

Sommar i P1 2010 - II

2011-06-14T18:30:00.002+02:00

Idag kl.13.00 presenteras årets sommarpratare i P1. Förra sommaren hade jag ambitionen att lyssna på alla avsnitt av Sommar i P1 och sedan recensera sommarpratarna på bloggen. Jag lyckades förvånansvärt bra med tanke på hur svårt jag har att avsluta saker jag påbörjar och lyssnade dedikerat ända till slutet av juli. Inspirerad av den svenska sommaren och den stundande starten av Sommar i P1 har jag nu återupptagit lyssnandet. Om ni som jag inte klarar av att vänta tills det drar igång för denna sommar kanske ni kan värma upp med förra årets värdar?

Recension av andra tredjedelen Sommar i P1 2010. (Första tredjedelen hittar du här.) Blir värdarna sämre och sämre vart efter sommaren framskrider eller är det jag som blir mer kräsen?

forts. JULI 2010

Micael Dahlén - professor företagsekonomi
Monotont framförande med överexalterad iver. Jag har ingen aning om vad han pratade om, ändå upprepade han sig hela tiden.
Aris Fioretos - författare, översättare
Berättelse om en pojke på 60-talet. Trevligt beskrivande berättelse som kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet.
Christer Sjögren - sångare
Bättre än förväntat. Lättsamt om barndomen och musikkarriären.
Anneli Alhanko - prima ballerina assoluta, hovdansare
Om sitt liv och dansen i allmänhet. Inte tillräckligt intressant för att hindra mina tankar från att flyga iväg till annat.
Christine Meltzer - programledare, komiker, skådespelare
Förvånansvärt bra om de egna rädslorna. Jag är absolut inget fan av Christine Meltzer, men blev glatt överraskad trots att hennes röstläge ibland snuddade vid gränsen till outhärdligt.
Andres Lokko - skribent, manusförfattare
Bra om problematiken med att vara utlandssvensk i allmänhet och sådan i London i synnerhet. Hög igenkänningsfaktor för mig som bott i London och fortfarande är alien.
Tina Jansson - lyssnarnas Sommarvärd, lärare
Intressant till att börja med om att leva med ALS. Men sedan försvann tankarna på annat håll, mycket p.g.a. medioker berättare.
Ulf Danielsson - professor teoretisk fysik
Tankar om livet, slumpen, fysik och religion. Godkänd insats.
Anette Norberg - olympisk mästare curling, avdelningschef
Intressant om man är curlingfantast annars inte. Dålig berättarteknik.
Percy Barnevik - ordförande stiftelsen Hand in Hand International
Ingen fantastisk lyssnarupplevelse, men bra första halva om biståndsarbete. Andra halvan om svenskt näringsliv kan man dock hoppa över.
Johan Rabaeus - skådespelare
Mycket, mycket bra om uppväxten, skådespelarkarriären och en undulat som hette Pelle Kanin.
Karin Johannisson - professor idéhistoria
Om gråt genom historien. Ganska ointressant eftersom jag skiter i varför, hur och om det är korrekt eller ej. Jag bara gör det. Hela tiden.
Maria Akraka - företagare, f.d. medeldistanslöpare
Om elitidrottskarriären och att vara annorlunda. Trevlig liten berättelse, men inget som fängslar.

Andreas Lundstedt - sångare, artist
Börjar med att berätta om hur han fick reda på att han är HIV positiv och pratar sedan om artisteriet och att komma ut som bög. Eller berättar han bara om första kärleken och att vara människa? Kanske är det jag som bestämt måste placera honom in ett fack. Jag vet inte. Helt OK var det i alla fall.
Pija Lindenbaum - bilderboksskapare
Lindenbaum började något negativt och jag bestämde mig genast för att jag inte gillade henne. Som tur var slutade jag inte lyssna för skildringen av hur hon upplevde barndomen uppblandat med diverse anekdoter var bra. Mycket bra.
Per Morberg - programledare, kock, skådespelare
Jag gillar inte Per Moberg. Han är obehaglig. Jag vet inte vad jag förväntade mig av hans sommarprat, men definitivt inte något så mellanmjölk som detta.
Håkan Lans - uppfinnare, ingenjör
Ordet ingenjör gjorde mig en aning misstänksam och jag hade rätt. Inte kul alls. Jag gav upp halvvägs efter att ha slösat bort mitt liv på att lyssna på något om rymden (tror jag) och en trimmad moped. Kommer knappt ihåg det nu ett par timmar senare.

Hemma

2011-06-14T09:12:00.001+02:00

Jag är åter i moderlandet. Just nu hemma i byn hos mamma och pappa. Det verkar dock inte spela någon roll var jag befinner mig. Mitt liv går just nu ut på att städa. Det började hos svärföräldrarna, kulminerade med utflyttningen ur vår lägenhet i slutet av maj och har nu övergått till ett evighetslångt organiserande och rengörande hemma hos Tiny T, mamma samt pappa. James har börjat misstänka att jag inte alls är svensk utan en väldigt ljushyad filippinska*.

När jag anlände till Luleå för ett par veckor sedan var det kallt. Kring 13°C om jag inte minns fel. Jag trodde inte att det var möjligt att det kunde kännas så kallt på sommaren. Min nya höstjacka fick börja jobba direkt. Sedan blev det plötsligt varmast i Sverige (30°C+) i slutet av förra veckan och jag gick runt och flåsade i detta AC-lösa land som ett dräktigt kreatur. Som tur var blev det kallt igen i söndags och 13°C känns plötsligt som den största gåva man kan få. Jag ska aldrig mer klaga på vädret i vackra Tornedalen.

Jag kommer dock säkerligen att klaga på en jävla massa annat. Vänta bara.

*Nej, han är inte mer fördomsfull än vanligt. Det förhåller sig bara så att 90% av alla hotellstäderskor i Toronto är från Filippinerna. I London 2003-2006 var de nästan utan undantag allesamman från Litauen eller Brasilien. Varför blir det så?

Day 13 - This week

2011-05-10T07:15:00.002+02:00

Det här inlägget hade jag tänkt skriva igår - om förra veckan. Tyvärr blev jag så trött att jag valde att hoppa i lopplådan redan kl. 21, så idag skriver jag istället om planerna för den här veckan:

Måndag: Det var idag det. Jag har fixat med foton i Photoshop och försökt fatta vad dpi är och vad det har för betydelse när jag ska beställa foton. Ingen betydelse verkar det som. Men jag är inte säker. Jag har även läst om bebisar och vattenförlossning, borstat och klippt klorna på katterna, promenerat, ätit glass, städat och sitter nu och kopierar mina träningsDVD's till hårddisken inför Sverigeflytten. Det senare tar tid kan jag meddela.

Tisdag: Jag har tid hos tandläkaren samtidigt som första semifinalen i ESC. Dåligt. Innan dess borde jag göra 1000 grejer för SWEA eftersom jag ska lämna över min befattning som skattmästare för föreningen nästa vecka, men om jag får något gjort överhuvudtaget är jag mer än nöjd. Kanske går på baseball på kvällen om jag har lust.

Onsdag: Lillasyster anländer och stannar till jag och katterna flyttar hem till Sverige den 29 maj. Vi ska hämta henne på flygplatsen samt passa på att svänga förbi ~~moderskeppet~~ IKEA för att inhandla nya inventarier till badrummet jag håller på att sanera hos svärföräldrarna.

Torsdag: Jag måste passa på att visa lillasyster runt eftersom det ser ut att bli regn nästkommande 4 dagar. En heldag på stan antar jag att det blir.

Fredag: Fredagen den 13. Har inget planerat och det kanske är lika bra?

Lördag: Vi hade tänkt ha en Yard Sale hos svärföräldrarna. Ett halvt rum med grejer ska bort på ett eller annat sätt. Tyvärr ska det regna, så vi hoppas på bättre väder om ett par veckor. Istället tittar vi antagligen på ESC finalen.

Söndag: Eftersom jag ska lämna över skattmästarjobbet nästa dag kommer jag säkert att vara begravd i förberedelser inför det. Jag vill absolut inte lämpa över ett stort kaos på tjejen som ska ta över.

Day 12 - What's in your bag

2011-05-04T05:52:00.000+02:00

Jag bär mycket sällan väskor eftersom jag får så ont i axlarna av att bära runt även på en lätt liten handväska en hel dag. Tråkigt eftersom det är så svårt att motivera inköp av snygga handväskor som jag sedan väldigt sällan kommer att använda.

Handväska inköpt i februari. Ännu aldrig använd.

Det är dock inte bara av ondo att inte kunna bära väska. Det är ganska skönt att slippa hålla reda på en handväska och dessutom har jag blivit väldigt duktig på att endast ta med mig sådant jag kan bära i fickorna. (Tyvärr lider damkläder ofta av brist på fickor och då får maken bära mina grejer om han är med. Inte illa det heller.)

Avslutningsvis kan jag ju tala om vad som funnits i min handväska om jag hade haft en, men nu istället trängs i mina eller makens fickor:

Plånbok
Mobiltelefon
Försvarets hudsalva
Nycklar
Näsdukar
2 tygkassar

Day 11 - Your siblings

2011-05-03T05:50:00.001+02:00

Jag är äldst av fyra systrar. När vi var yngre tog jag hand om dem. Nu är det snarare de som tar hand om mig.

Vi pratar på Skype flera gånger i veckan. Ibland alla samtidigt. Oftast är det jag och El som pratar och småttingarna som lyssnar. Kanske en kvarleva från en svunnen tid då vi som var gamla i gamet visste allt. Så är det inte längre.

El
El är klok som en uggla och mycket förnuftig. Det spelar ingen roll vad man behöver dryfta - El är alltid en tillförlitlig rådgivare. Tyvärr har hon skaffat sig en smartfån som gör tjattrande via Skype mer än lovligt frustrerande, men snart är jag i Sverige och kan ringa till henne utan Skype. Det ser jag fram emot.

El föddes när jag var 4 år. Hon har därmed alltid funnits. När hon var liten var hon jävligt jobbig. Feg och efterhängsam. Vi bråkade en hel del när vi växte upp. Hon hade en sällan skådad förmåga att slingra sig ur arbetsuppgifter. Sedan plötsligt hände något och El blev en mycket handlingskraftig ansvarstagande ung dam. Hon bakar surdegsbröd, syr gardiner och har ett fläckfritt hus i en avkrok i Västergötland. När hon var yngre var hon perfektionist ut i fingertopparna. Klev man in på hennes rum fick man bannor eftersom det blev så stökigt. De tendenserna har minskat med åren eftersom man nu får komma och hälsa på och oftast blir välkomnad med hembakta kakor. Kakorna uppskattar särskilt jag och Tiny väldigt mycket.

Nu pluggar hon någonting som har med miljö att göra. Det låter väldigt intressant, men jag lär mig aldrig vad det blir av en sådan miljönisse. Något bra tror jag.

Heit
Heit är lugn som en filbunke. Hon är så sävlig att jag ibland inte vet om hon är kvar eller inte när vi pratar på telefon. Hon är även mycket ambitiös och ger antingen full gas eller fullständigt fan.

När Heit föddes var jag 6 år gammal. Hon var en rödhårig, högljudd och mycket bestämd dam som inte tyckte om choklad och sparade sitt lördagsgodis. Sådant var det spöstraff på på den tiden. När hon blev lite äldre började hon äta choklad och lugnade nästan ner sig för mycket. Hon är dock fortfarande mycket bestämd och gör som hon vill oavsett vad andra tycker om saken. Oftast tycker de dock att det Heit gör är bra eftersom hon är en mycket sympatisk människa.

Heit pluggar till läkare och dyker då och då upp i kommentarsfältet på bloggen som Dr. Heit. Jag utnyttjar givetvis hennes kunskaper när jag undrar över något som läkare bör veta. Förvånansvärt ofta får jag dock svaret att de ska läsa om det nästa termin. Jag undrar när nästa termin kommer. Det är mycket möjligt att vi får vänta på den eftersom hon blev mamma för en månad sedan och just nu ger fullständigt fan i terminer och istället producerar mjölk som en fjällko.

Tiny T
Tiny T är stark som en oxe. Bokstavligen. Hon tävlar i styrkelyft och spenderar perverst mycket tid på gym. När hon inte spänner musklerna strösslar hon kopiösa mängder krossade manshjärtan runt sig.

Tiny föddes när jag var 10 år gammal. Vi fick sova hos våra kusiner och jag var mycket skeptisk när faster beättade att vi fått en syster. Det lät helt enkelt inte trovärdigt. Sedan åkte vi och köpte ett rosa kort som vi presenterade för bebisen. Jag misstänker att hon gav fan i det där kortet.

Tiny är sannerligen minstingen i familjen som pappa skämmer bort och hon drar sig inte för att be armén av storasystrar om råd och hjälp. Hon är dock väldigt smart och gör det oftast bara för att slippa göra saker själv eller få sina egna antaganden bekräftade. När hon var liten var jag hennes idol och hon min lilla ängel. El drev hon istället halvt till vansinne, medan Heit och hon var bästa kompisar. Hon är politiskt intresserad och hade tydliga och starka åsikter redan i grundskolan. Jag är ganska säker på att allas våra gamla högstadielärare rev sitt hår över yngsta systers envishet då och då.

Till hösten ska hon, liksom jag, börja plugga på universitet, men hon har svårt att bestämma sig för vad, var, hur eller varför. Ack, att vara 21 år gammal. Ofta, ofta ser jag mitt eget 20-åriga jag skymta hos Tiny.

Riksdagsval i Kanada

2011-05-02T21:53:00.001+02:00

Idag är det riksdagsval i Kanada. Normalt skulle kanadensarna inte behövt gå till valurnorna förrän i november 2012, men efter en non-confidence vote i slutet av mars som upplöste den konservativa minoritetsregeringen utlystes nyval.

Jag får inte rösta eftersom jag inte är kanadensisk medborgare, men det får givetvis min käre make. Han har dock aldrig tidigare röstat i ett riksdagsval. Första gången han röstade överhuvudtaget var i höstas då jag tvingade honom till valurnorna i kommunalvalet. Efteråt var han mycket nöjd över att ha röstat på rätt kandidat när han insåg att han röstat på vinnaren i vårt distrikt. Jag kände då att jag hade en del att jobba på.

Likt de svenska medierna har CBC, Kanadas statliga TV-bolag, inför riksdagsvalet tagit fram ett verktyg som mäter hur nära man står de nationella partierna i olika frågor - Vote Compass. Jag satte James framför datorn och satt tyst och begrundade hans svar. De var ~~raka motsatsen till mina~~ fel i 90% av fallen. Jag höll på att trilla av stolen när han svarade att det borde vara krav på att invandrande till Kanada måste kunna engelska eller franska. Jag fick påminna honom om att hans egna föräldrar aldrig blivit insläppta om reglerna sett ut på det sättet.

- Oh... Oops. Didn't think about that.

Senaste veckorna har jag jobbat på att få maken att gå och rösta idag. Han var till en början motsträvig, men tillslut lyckades jag få honom att lova att ta sin medborgerliga plikt. Man skulle kunna tro att jag då lutade mig tillbaka och tog det lugnt, men icke. Jag trappade istället upp övertalningskampanjen för att få honom att rösta på rätt parti. NDP - Kanadas socialdemokratiska parti. Jag drog mig faktiskt inte ens för att lova att låta håret växa ut till hösten och bleka det ljusblont, så att han får tillbaka sin svenska fru och slipper det rakade miffot som sover intill honom i sängen just nu. Fult knep, men i krig och kärlek är alla medel tillåtna.

Det har i alla fall varit en spännande månad i politikens tecken där det till en början mest fokuserades på The Liberal Party och The Conservative Party som länge varit de två största partierna i Kanada. För ett par veckor sedan seglade dock NDP upp och förbi The Liberals i opinionsundersökningarna och de har knappat in ordentligt på The Conservatives. Plötsligt verkade James inte alls särskilt avigt inställd till socialisterna, men hur han röstar det vete fan.

Nu ringde han nämligen precis och meddelade att han skulle räkna alla valplakat han ser på väg från jobbet till vallokalen och rösta på det parti som som har flest skyltar...

Mitt ben

2011-05-01T20:40:00.000+02:00

Svenskan är ett språk under konstant utveckling. Det tillkommer ständigt nya ord och uttryck.

"Mitt ben" till exempel. Det är numera inte en kroppsdel utan ett uttryck för missnöje. Det har James bestämt.

Fel lag gör mål i hockeyn:
- Mitt ben!

Jag spiller som vanligt på mig när jag äter:
- Mitt ben!

Katten lägger sig på tangentbordet och gör något väldigt invecklat med inställningarna på datorn:
- Mitt ben!

Västen

2011-04-27T20:16:00.001+02:00

Jag fick en väst av svärföräldrarna förra året och tog emot den mest för att det blir svårt för samvetet att tacka nej till allt de vill ge en hela tiden. Det handlar alltså inte att de gått ut och köpt mig en väst som jag sedan övervägde att inte ta emot utan om något de fått tag på någonstans. Mest troligt på kasino som allt annat de kommer släpandes på. Svärföräldrarna köper nämligen aldrig något (förutom möjligtvis mat) och det är en jävla tur för annars hade det inte gått att komma in genom dörren hemma hos dem.

Mitt nuvarande gravida tillstånd har medfört att jag har svårt att bära mina vanliga höst- och vårjackor eftersom de är alldeles för tajta kring magen och medan jag rotade runt i garderoben efter något annat att klä mig i hittade jag västen.

Till en början gillade vi varandra västen, jag och magen. Västen fick komma ut ur garderoben, jag kunde klä mig i något svalare än min vinterjacka och magen fick plats utan problem. När vi stegade ut ur huset dröjde det dock inte länge förrän armarna började protestera och förstörde vår lilla symbios. Armarna gillade inte alls det nya arrangemanget för att de höll på att frysa ihjäl. Västen ignorerade armarna eftersom det är så västar är funtade. De befattar sig inte med armar helt enkelt. Själv kände jag mig lite obekväm i situationen. Magen var dock nöjd och glad under sitt duntäcke.

Soffan, jag och en skymt av västen och en arm. Fotografi är inte min starka sida.

Efter en stund mojnade vinden och armarna lugnade ner sig. Solen värmde och alla verkade nöjda och glada. Då började ryggen att gnälla om att det var för varmt. Den svettades och ropade efter luft. Västen blev rädd att bli förpassad till garderoben igen och yrkade på omedelbar öppning av dragkedjan enligt krisplanen. När jag öppnat upp dragkedjan drog ryggen en lättnadens suck och vi trodde alla att vi lyckats undvika ett stort debacle. Då började magen att pipa att det var för kallt.

Nu var jag rejält less och samlade ihop min schizofrena kropp och begav mig hemåt. Västen hävdade sin oskuld, men det köper jag inte. Detta fullkomligt inkompetenta plagg måste vara en skapelse av någon ytterst slug PR-byrå som gjort sig stora pengar på ett plagg som enligt mina beräkningar endast kan bäras i 9-12 grader under molniga och vindstilla förhållanden. En ren omöjlighet i Toronto där meteorologen presenterar både faktisk temperatur och upplevd temperatur, vilka sällan överensstämmer. Om både den upplevda temperaturen och den faktiska temperaturen mot all förmodan skulle ligga inom spannet kan man ge sig fan på att det antingen blåser eller är soligt och västens hela existens är därför till ingen nytta. Man skulle kunna likna den vid den kanadensiska senaten. Ingen har hittills lyckats klura ut varför den finns. Den bara finns.

Västen är nu förpassad till ett evigt liv i garderobens skärseld.

Hanna

2011-04-26T06:42:00.004+02:00

Under påsken åkte vi till Montreal ett par dagar. Vi satsade på att göra så lite som möjligt och passade på att slösa bort ett par timmar av vistelsen i en av Kanadas trevligaste städer i en biosalong.

Hanna var den enda film av de som fanns att välja på som vi kunde tänka oss att se. Den handlar om en 16-åring som tränats till mördarmaskin av sin far och nu är redo att ta sig an familjens arv. Låter lovande, inte sant? Som tur är har filmen fler dimensioner. Det är i mångt och mycket en film om att växa upp, bryta sig loss och skapa sig sin egen identitet.

Jag gillar Saoirse Ronan i rollen som Hanna. Hon lyckas ge sin karaktär det djup som behövs. Cate Blanchetts insats som CIA agent med konstig dialekt ger jag dock inte mycket för. Att hennes rollfigur inte är särskilt intressant ligger henne kanske i fatet lite. Eric Bana gör en godkänd insats, men är inget som kommer att fastna i minnet.

Filmen börjar bra, men tappar på slutet då den mer nyanserade bilden av Hanna får ge vika för de obligatoriska avslutande actionscenerna. Trots detta är det en sevärd action thriller av det lite annorlunda slaget.

Hanna har biopremiär i Sverige den 6 juli.

I Puddingklubben

2011-04-20T12:14:00.001+02:00

Några av er har uppmärksammat mig på att jag varit lite otydlig...

I december skapade jag en gravidblogg för att jag är just gravid. Passande nog. I januari presenterade jag den här på bloggen, men en del av er verkar ha missat det. Det var absolut inte min mening. Jag vill gärna ha fler läsare.

Min ambition var att blogga på båda adresserna parallellt, men det visade sig vara att ta sig vatten över huvudet. Eftersom jag mest har haft bebistankar i huvudet samt planerat för flytten till Sverige har det därför uppdaterats en hel den på den nya bloggen, I Puddingklubben, och väldigt lite här om landet Spadina i övrigt.

Jag kommer fortfarande att slänga in lite tankar här då och då, men jag vill inte lova några stordåd, så om ni saknar mig får ni gärna läsa bebisbloggen också.

Dagen jag blev antisemit

2011-04-20T04:54:00.000+02:00

Vi åt lunch på ett ställe vi aldrig besökt tidigare förra veckan - Caplansky's Delicatessen. Restaurangen såg välbesökt och trevligt ut från utsidan. Jag var hungrig och det luktade varmkorv när vi klev in. Just då kunde jag inte bestämma mig för om det var bra eller dåligt.

Vi fick vänta en stund innan vi fick ett bord i den bakre delen av restaurangen i närheten av köttdisken där det skivades Montreal smoked meat och byggdes smörgåsar som mer liknade lutande tornet i Pisa. Vi serverades genast vatten och bad om några minuter till för att hinna bestämma vad vi ville ha på menyn som även fungerade som bordstablett. Jag började känna mig illa till mods.

Restaurangens inredning gick i blått och vitt och det hängde foton på väggarna. Vår servitris hade mycket att göra och gick fram och tillbaka med tallrikar och menyer, tog beställningar och serverade dryck. Jag kunde inte sätta fingret på vad som var fel, men av någon anledning gillade jag inte det här stället. Efter en stund tillät jag mig själv att ge uttryck för min magkänsla och lutade mig fram över bordet och väste till maken:

- I don't like this place.

Vår servitris kom in med maten som var jättegod. James stoppade snabbt i sig sin macka och min bagel med gravad lax är den godaste jag ätit sedan jag bodde i London år 2005. På bordstabletten under tallriken kikade en liten davidsstjärna på mig bredvid ordet kosher. Vad var det som gjorde att jag kände mig så obekväm? Servitrisen var trevlig, maten var god. Jag funderade på efterrätt, men bestämde snabbt att jag hellre går hem och äter kakor än stannar kvar här längre än nödvändigt.

Obehaget fortsatte dock gnaga. Det kunde väl inte vara så... att jag kände mig obekväm för att det var ett judiskt ställe? Nej, nej. Det vore ju helt galet. Men jag hittade inget annat att hänga upp det på.

- Herregud, jag har gått och blivit antisemit utan att ens veta om det, tänkte jag och skämdes.

Servitrisen kom fram och började prata. Jag kände hur jag fick anstränga mig för att inte rygga tillbaka. Hon skrämde mig lite. Hon var mycket trevlig och erbjöd oss att prova en traditionell efterrätt som inte fanns på menyn - blintzes. Mitt dåliga samvete över mina hemska känslor samt nyfikenheten på denna rätt fick mig att beställa en trots att jag bara några minuter tidigare bestämt mig för att jag inte ville ha någon efterrätt.

Blintzes visade sig vara ricottafyllda pannkakor serverade med blåbärsylt. Mycket goda. När servitrisen hittade den tomma tallriken log hon och sa att det var roligt att vi tyckte om dem. Vi plockade in notan och passade på att smita ut samtidigt som en hel skolklass vällde in genom dörren. Ett par av servitörerna skojade och påpekade att vi hade tur medan de bekymrat tittade på barnen som fortsatte strömma in som ett lämmeltåg utan slut.

- That was a nice place, sa James på väg hem. We should go back soon.
- I'm not going back there. They were nice and the food was good, but I didn't like it, sa jag.

Igår när jag var hos doktorn föll plötsligt poletten ner. Servitrisen på Caplansky's är en kopia av min osympatiska läkare. Eller om det är läkaren som är en kopia av servitrisen. Fan vet. De ser precis likadana ut i alla fall. Håret, kroppen, ansiktet... Hur kunde jag inte se det med en gång? Inte konstigt att jag kände mig illa till mods. Jag hatar inte judar. Jag hatar bara min gynekolog. Skönt.

Antagen

2011-03-24T21:15:00.006+01:00

Trots min sena anmälan till höstens internationella masterprogram är jag nu antagen vid Umeå Universitet och reservplacerad på KTH.

Nu ska jag bara övervinna den lilla rösten som piper att Stockholm är en fantastiskt fin stad och tacka ja till platsen i Umeå...

Andra chansen

2011-03-05T18:26:00.001+01:00

Jag missade Melodifestivalens två första deltävlingar. De två senare hade jag knappt energi att ta mig igenom på grund av de oinspirerande tävlingsbidragen. Jag sällade mig motvilligt till skaran som håller på Playtones för att det var en svängig retro låt, men tyvärr kändes framträdandet ganska fånigt.

Melodifestivalen 2011 fick dock upprättelse i mina öron när jag hörde The Monikers bidrag Oh, my God. Den är helt fantastisk! Att även denna flirtar med min förkärlek för retro är absolut ingen nackdel, men jag skulle ändå föredra att inte beskriva bidraget som retro utan istället kort och gott som Thomas di Leva på speed. Inte för att jag egentligen gillar varken eller, men kombinationen är onekligen lyckad.

Se nu till att skicka The Moniker till finalen, tack!

Grannen

2011-02-28T23:09:00.001+01:00

Grannen på andra sidan sovrumsväggen blev vräkt förra veckan. Tyvärr. Han var ju så tyst och beskedlig. Fastighetsskötaren kom hit med poliseskort och bytte lås när han inte var hemma och en fet notice of eviction klistrades upp på dörren. Jag blev inte särskilt förvånad eftersom han fått ett par påringningar p.g.a. att han inte betalat hyran i tid de senaste månaderna.

Igår var grannen här för att hämta sitt bohag, men lämnade lägenheten tomhänt eftersom flyttgubbarna aldrig dök upp. Idag skulle han komma tillbaka, men har inte synts till.

Nu kan man ju fråga sig hur jag vet allt detta... Alltså, det är mycket lyhört här. Det är absolut inte så att jag står med ögat tryckt mot kikhålet så det ploppar ut på andra sidan dörren. Inte alls. Jag har väl annat att göra. ~~Söka jobb~~ Läsa bloggar t.ex.

Day 10 - What you wore today

2011-02-26T20:01:00.000+01:00

Det känns som om det är dags att lägga på ett kol med utmaningen En om dagen som egentligen ska ta 30 dagar, men börjar närma sig ett halvår för min del....

Så här ser standardstassen i landet Spadina ut - pyjamasbyxor, t-shirt och en sliten, fläckig luvtröja samt mina ständiga följeslagare fårskinnstofflorna.

Bokföring

2011-02-25T08:26:00.000+01:00

Jag är skattmästare i SWEAs lokalgrupp i Toronto. SWEA är en världsomspännande kvinnoförening som arbetar för att sprida svensk kultur bl.a. genom stipendier och donationer.

Senaste månaderna har jag - som tidigare aldrig arbetat med bokföring - arbetat med att sammanställa och avsluta bokföringen för 2010 inför revisorns bokslut som blev klart för några dagar sedan. Tidigare ikväll hölls årsmötet där bokslutet presenteras för medlemmarna. När jag anlände till mötet kände jag mig som sju svåra år. Jag var så less och trött på allt som har med SWEA och finanser att göra.

När klubban slogs i bordet och mötet avslutades några timmar senare borde jag ha varit dödstrött, men hade plötsligt hur mycket energi som helst. Livet såg plötsligt återigen ljust ut.

Lärdom: Bokföring påverkar utövarens hälsotillstånd negativt och bör endast idkas under kontrollerade former.

Bokcirkel

2011-02-22T21:15:00.000+01:00

Nina Ruthström har startat en bokcirkel som jag ska hänga på. Första boken är Penetrering av Unni Drougge som diskuteras 28/3. Häng på du också!

Bild lånad av Nina

Valentin

2011-02-22T17:20:00.000+01:00

Vi kom hem från kryssningen för drygt en vecka sedan, men som vanligt är det svårt att komma igång med bloggandet efter ett uppehåll. Jag ska knåpa ihop en reseberättelse, men jag värmer upp lite smått med förra veckans upptåg...

Dagen efter vi kom hem från semestern hade vi vilat tillräckligt och kunde inte tänka oss en bättre aktivitet på Alla Hjärtans Dag än att åka hem till svärföräldrarna för att städa, rensa och slänga. Vår plan är att förvara de saker och möbler vi inte tar med oss till Sverige på deras oanvända, men belamrade övervåning. Vi passade på att avlägga ett besök medan de inte var hemma för annars hade vi inte kunnat göra oss av med något överhuvudtaget.

Bland dammråttor, musbajs och gammalt skrot hittade James en kartong full av brev och foton från gamla flickvänner. Största delen härrörde från den unga kvinna som stal min käre makes hjärta för många år sedan. Det var en förälskelse som jag själv inte tror jag varit i närheten av. Han bokade flygbiljett och flyttade till England för att få vara med sin älskade. Han var övertygad om att hon var den han skulle gifta sig och leva hela livet med. Fyra månader senare dumpade hon honom brutalt och krossade hans hjärta. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Vilken jävla tur jag hade!

Semester

2011-02-07T08:10:00.000+01:00

Om några timmar sitter vi på ett plan till Miami. Förhoppningsvis. Gör vi inte det sitter vi i klistret. Jag tror inte att kryssningsfartyget väntar på oss liksom. Inga flygförseningar denna morgon, tack!

Annars är jag mest spänd över middagarna på båten. Man delar bord med andra. Samma människor varje kväll. Jag hoppas vi får några riktiga knallkorkar som sällskap. Annars tvingas jag kanske stå för underhållningen själv. Kan inte vara så svårt att lyckas med med rakat huvud och några väl valda ord om kommunismens förträfflighet.

Vi hörs om en vecka!

Chinese New Year

2011-02-04T20:59:00.000+01:00

Den här veckan firas det kinesiska nyåret. Egentligen är det väl en särskild dag, men jag har ingen aning om när det är eller var. Ikväll ska vi i alla fall äta middag med svärfamiljen i Chinatown med anledning av denna högtid.

Tydligen har svärmor väldigt passande förträngt sin egen regel som säger att man inte ska fira något inom 3 månader efter en begravning. Att ingen i familjen reagerar eller markerar att det inte är OK att ställa in sådant som andra vill fira, men sedan gladeligen frångå reglerna när man själv vill fira något, driver mig till vansinne. Jag firar gärna kinesiskt nyår för att glädja min mans familj, men jag tycker inte om att bli behandlad som en bricka i svärmors mahjong spel.

Day 09 – Your beliefs

2011-01-31T02:50:00.002+01:00

Dags för en sådan här igen kanske? Inte en dag för sent skulle man kunna säga...

Jag är inte religiös överhuvudtaget. Jag förstår att religion på individnivå säkert kan vara värdefullt, kännas tryggt och skapa gemenskap, men i ett större sammanhang ger ordet religion mest negativa associationer - förbud, påbud, förtryck, osämja... Ett sätt att styra och kontrollera människor.

Under sista året på gymnasiet tyckte jag att astrologi var väldigt intressant och plöjde många olika böcker samt ställde mitt eget horoskop som specialarbete, men det tröttnade jag ganska snabbt på. Det kändes som slöseri med tid att försöka analysera planeter för att klura ut något om sig själv eller livet istället för att söka svaren hos sig själv och faktiskt (upp)leva.

Sedan dess har jag inte intresserat mig för något varken religiöst eller spirituellt och trivs bra med det. Jag föredrar att sätta min tilltro vetenskap och logik. Jag är tämligen säker på att jag skulle kunna skriva på Humanisternas idéprogram. Måste bara läsa det först...

Semester bokad

2011-01-29T06:53:00.000+01:00

Jag har varit sugen på att åka till varmare breddgrader de senaste veckorna och har funderat på att utforska Havanna. Maken har funderat på All-Inclusive på Bahamas. Vi har inte kunnat enas. Sedan hittade han en kryssning och vi slapp åka på semester till varsin ö.

Den 7 februari avgår ~~båten~~ skeppet från Miami för att stanna till på Turks & Caicos och Bahamas. För några år sedan hade jag väl aldrig trott att jag skulle åka på kryssning innan jag fyllt 65, men det känns väldigt spännande att prova något nytt. Det är givetvis en budgetkryssning av det kortare slaget eftersom vi inte har hur mycket pengar som helst att röra oss med inför Sverigeflytten, men jag är ganska övertygad om att det kommer att kännas lyxigt nog i alla fall.

Nu ska jag plöja information om kryssningar, skeppet i allmänhet och givetvis ställena vi ska stanna till på.

Bevisa att du är svensk, tack.

2011-01-21T17:49:00.001+01:00

Strax efter jag ansökt till universitetsutbildningarna fick jag ett mail av VHS som krävde betalning av undervisningsavgift eller bevis på att jag inte behöver betala. Jag tyckte det kändes väldigt konstigt, men antog att det beror på att jag har utländsk adress i samband med att utländska studenter måste betala för sina studier fr.o.m. i höst. Eftersom jag inte fick någon rätsida på vad de ville ha för bevis på att jag är svensk kontaktade jag VHS som svarade att de ville ha en styrkt kopia av mitt pass senast nästa fredag. Samtidigt gick jag in på mitt konto på studera.nu där det står att jag är avgiftsbefriad. Snurrigt. Jag bestämde mig i alla fall för att ändå skicka in passkopian för säkerhets skull.

Canada Post är inte världens mest effektiva företag och att få ett brev till Sverige på en vecka med vanlig postgång är i princip omöjligt. Jag skuttade in på postkontoret med mitt lilla kuvert i handen. På en tavla stod det Xpresspost International 4-7 days. Perfekt tänkte jag och hoppades på att det inte skulle vara alltför dyrt. Max $10 dollar tyckte jag.

- How much is Xpresspost to Sweden?

- $54.90 (365 kr)

- Excuse me?

- $54.90

- Oh. My. God. No, just regular post then.

- $1.75, please.

Vad är det här för prissättning egentligen? Sälj en njure så kanske du har råd att skicka 2 gram över Atlanten liksom...

Nu påpekade Matilda att det jag gjort är antagligen en sen ansökan för internationella studenter och det låter väldigt logiskt. De har ett tidigare senaste ansökningsdatum än svenska studenter. Tyvärr tror jag att en av utbildningarna i Stockholm krävde att även svenska studenter också ansöker i januari för att alla värderas på samma sätt just på den utbildningen. Men det är ju goda nyheter att jag antagligen inte missade deadline på två av tre i alla fall.

Hejdå Stockholm!

2011-01-20T07:19:00.000+01:00

Igår tänkte jag att det kanske vore på sin plats att kika in på studera.nu och anmäla mig till de tre masterprogram i samhällsplanering jag kan tänka mig att gå till hösten. När jag var in i ~~december~~ november var de inte öppna för anmälan än, så jag har tagit det piano. Jag visste dock att sista anmälningsdag för ett av programmen var 20 januari.

Döm om min förvåning när sista anmälningsdag för samtliga program var 17 januari - alltså dagen innan! Tur att jag inte har något hår för annars hade jag nog slitit ut det...

Två av programmen gjorde jag en sen anmälan till, men den sista var stängd, så den får jag vackert klara mig utan. Det bör dock inte vara några problem att komma in i Umeå eftersom jag lyckades med det två veckor före terminsstart i höstas. Stockholm kan jag dock mest troligt vinka baj baj till.

Men det kanske inte är någon förlust egentligen...?

Jag fick ett mail...

2011-01-18T05:53:00.000+01:00

...med anledning av inlägget om mina bästa kompisar från förr. Min gamla bästis från mellan- och högstadiet hade läst vad jag skrev och delade med sig av sina upplevelser av hur vi tappade kontakten. Det har visat sig att vi båda två trodde att den andra tog avstånd, vilket ledde till att vänskapen tog slut. Otroligt onödigt och dumt. Det fina är att hon bor i Umeå och där bor om allt går som planerat även jag inom en snar framtid. It's never too late. :-)

Lärdom: Man ska inte gå omkring och tro så jävla mycket utan istället öppna munnen och fråga.

Day 08 – A moment

2011-01-13T05:46:00.080+01:00

Jag har funderat länge på vad jag ska skriva under den här rubriken, men det står still i hjärnan. Jag kan inte komma på ett enda ögonblick i mitt liv som varit så fantastiskt att det borde föräras särskild hågkomst. Mitt liv känns plötsligt ganska fattigt. Har jag verkligen inte varit med om någonting fantastiskt...? Ehhh... Något storslaget då? Fortfarande ingenting. Något utöver det vanliga måste man väl kunna klämma fram i alla fall...? Nä. Något bra? Inte det heller. Men för helvete, något mediokert då?! Nä. Tomt som i en kakburk.

Men jag vet vad andra brukar skriva om! Jajjemän. Jag har varit med förr... Jag tror faktiskt att jag härmas och tar en sådan där typisk grej. Faktiskt ganska passande eftersom jag inte orkar hålla tyst om det här längre nu...

Nu ska jag berätta vad som hände den 16 december som min käre make envisas med att göra det:

- Ewa's period was late, so we walked to Shoppers and bought a pregnancy test. She peed on it and two lines showed up, so... Yes. She's pregnant!

Själv tycker han att berättelsen är mycket spännande och liksom får lyssnaren att hungra efter mer. I själva verket har jag svårt att komma på en berättelse med ett mer självklart slut. Man får liksom veta vem som är mördaren redan i första huvudsatsen.

Om jag har fruktansvärt fel och ni trots allt hungrar efter mer så kan ni gå in här. Jag kunde nämligen inte hålla mig utan var tvungen att vänstra medan hemligheten fortfarande var en hemlighet och det tänker jag fortsätta med.

Seså! In här nu, allihopa. Jag behöver läsare.

Montréal

2011-01-12T06:49:00.002+01:00

I oktober åkte vi till Montréal två nätter och utnyttjade därmed den resa James vann när hotellet han jobbar på bjöd in till julfest förra året. Ja, de har julfest i januari konstigt nog, så jag skriver precis vad jag menar.

Priset inkluderade tågresa första klass tur och retur samt två nätter på lyxiga Le St. James Hotel. Tågresan var en annorlunda upplevelse eftersom kanadensarna verkar tro att tåget är ett flyg. Mat och dryck serveras i överflöd under resan av ~~flygvärdinnor~~ tågvärdar och jag tror vi var de enda som inte utnyttjade utbudet av alkoholhaltiga drycker. Jag hade visserligen inte sagt nej till ett glas vin i vanliga fall, men tyvärr drog jag på mig en förkylning precis innan vi skulle åka, vilket även innebar att stor del av resan tillbringades snorandes i sängen på hotellet. Inte fel det heller i och för sig när man för en gångs skull bor som en drottning bör.

Montréal var trevligt som vanligt. Vi hittade en fantastisk lunchrestaurang, Olive & Gourmando, och spatserade runt i gamla delen av staden. Tyvärr var det fullt på Garde Manger där James räknat med att äta middag, men vi fick ett bord på trevliga Bonaparte istället. Utöver det tror jag mest att jag upprörde mig över att de beslutat sig för att laga i princip varenda gata i hela staden, så det var omöjligt att fotografera utan att få med diverse vägkoner, avspärrningar och hål i backen.

I söndags var det så återigen dags för julfest. Och James vann första pris i år igen. En resa till Montréal och två nätter på lyxiga Le St. James Hotel...

Dambesök på andra sidan väggen

2011-01-10T04:49:00.010+01:00

Grannen på andra sidan sovrumsväggen har dambesök. Det är första gången jag hör ljud som tyder på att någon faktiskt bor där på andra sidan väggen sedan mexikanerna flyttade, vilket är anmärkningsvärt med tanke på hur lyhört det är. De verkar ha trevligt inne hos sig. Mycket trevligt. Jag är övertygad om att han vet en hel del om oss också...

Den enda erfarenhet jag sedan tidigare har av vår mystiske granne - som jag aldrig ens sett - är att han höll en olycklig hund fången under julen. Den skällde, ylade och krafsade frenetiskt på ytterdörren i 3 dygn. Jag fantiserade i mina mörkaste stunder om att sparka in huvudet på kräket för att få lite lugn och ro samtidigt som det skar i hjärtat för den olycklige, ensamme lille kraken.

Jag hoppas att han behandlar sina kvinnor bättre.

Day 07 – Your best friend

2011-01-02T18:27:00.003+01:00

Jag har haft flera bästisar genom åren. Gemensamt är att det alltid skitit sig av en eller annan anledning...

När jag gick på lågstadiet var jag bästa kompis med en tjej i klassen. Vi hade väldigt mycket kul tillsammans, men hon hade också en hård och tuff sida som ställde till det lite ibland. Flera gånger gjorde hon mig besviken på ett eller annat sätt. Jag tror att min mamma tyckte hon var väldigt besvärlig. Såhär i efterhand får jag en känsla av att hon hade erfarenheter ett barn helst bör slippa.

När vi gick i trean lärde hennes storasyster oss att snatta. På väg hem från skolan försedde vi oss från hyllorna på ICA och Konsum. Chips, godis och luktsuddgummin var det mest stöldbegärliga godset. Min kriminella bana avslutades när vi flyttade under sommarlovet och jag tappade kontakten med min kumpan.

Under mellan- och högstadietiden var jag bästa kompis med en tjej i min nya klass. Vi bodde båda 2,5 mil från skolan, men i motsatt riktning. För att kunna umgås fick vi helt enkelt åka hem till varandra med skolbussen och tillbaka till skolan morgonen därpå. Vi hade otroligt roligt tillsammans och producerade till och med en tidning som vi tvingade släktingar och bybor att prenumerera på. När vi gick på gymnasiet tog hon plötsligt avstånd. Jag vet inte varför, men jag misstänker att det var mitt okristliga tonårsleverne som inte stämde överens med hennes djupt religiösa livsåskådning.

På gymnasiet hängde jag istället med en annan tjej, återigen gick vi i samma klass. Vi var de enda från vår mellan- och högstadieklass och jag kan inte annat än konstatera att det nog mest var en fråga om att ta den som fanns till hands. Och det var säkert ömsesidigt. På våren i trean gick hon bakom ryggen på mig och blev tillsammans med killen jag varit tillsammans med bara en månad tidigare. Hon ljög dessutom när jag frågade henne om något hade hänt dem emellan. När sanningen tillslut kom fram försökte jag se förbi det som hänt, men sveket var för stort och jag kände inte att jag kunde lita på henne längre.

Sedan dess har jag hållit mig ifrån bästa kompisar och samlat på mig en massa bra kompisar istället. Det närmaste jag kommer bästa kompisar idag är mina systrar och min man så klart. Jävligt smart tycker jag, för de kan liksom inte dra hur som helst. Inte ens maken, eftersom jag lagt in vetorätt på sådant förfarande. Vattentätt.

Vi är på väg

2010-12-31T22:36:00.002+01:00

Vi har lämnat in ansökan om uppehållstillstånd för James! Till sommaren flyttar vi till Sverige! Det kan ju inte bli annat än ett...

GOTT NYTT ÅR!

Min jul

2010-12-28T22:02:00.015+01:00

Jag tänkte berätta om min jul. Historien börjar redan i början av december och börjar med en begravning...

James farmor dog strax efter vi kom hem från New York. 93 år gammal och frisk i både knopp och kropp somnade hon in i sin egen säng. Bästa sättet att vandra vidare på. Begravningen var inte fullt lika fridfull utan snarare ganska kaotisk. Familjen ville ha en traditionell kinesisk begravning, men eftersom dessa utvandrade gamla patrioter inte har någon särskild koll på hur en sådan går till var det upp till begravningsförrättaren att högljutt kommendera runt sällskapet. I stora drag gick det ut på att gå fram till kistan i rätt ordning med rökelse i handen och buga tre gånger om och om igen. Vi brände även lite låtsaspengar och tittade på den mässande munken som slog på en gonggong. Högljudda diskussioner om hur särskilda detaljer skulle gå till avhandlades mitt i ceremonin. Det rörde sig helt enkelt väldigt mycket om vidskeplighet. James faster blev tillsagd att sluta gråta och vid graven fick man bitvis inte titta på själva gravsättningen utan var med jämna mellanrum tvungen att vända ryggen mot graven för att undvika olycka. Det hela var bara väldigt konstigt.

Två veckor efter begravningen blåser det upp till storm när svärmor får nys om min svägerskas 40 års fest. Två dagar före balunsen kräver svärmor att festen avblåses eftersom en regel bara hon känner till säger att ingenting får firas inom 3 månader efter en begravning. Det innebär stor olycka. Svägerskans familj dras in i rabaldret och officiellt ställs festen in. I hemlighet bjuder svägerskan in alla sina vänner på fika istället, men är förstås ledsen över hur hennes fest föll samman.

Plötsligt går det nu upp för alla att julen är hotad. Innan någon hinner säga julgran har svärmor ställt in julen och förbjuder allt gåvoutbyte.

Jag och James planerar således en egen svensk mysdag på julafton, vilken huggs i bitar för att han måste jobba 11-19.30. Jag tröstar mig med att vi i alla fall kan mysa tillsammans på kvällen och planerar att laga oss svensk julmiddag. Då annonserar svärmor att hela familjen ska träffas och äta på restaurang i Chinatown på julafton. Det är tydligen inte att fira, bara att äta middag. Maken säger givetvis inte emot och en butter fru accepterar motvilligt att äta kinamat på julafton. Vi bor ju trots allt mer eller mindre i Chinatown, så jävla länge kan det ju inte ta att stoppa i sig lite mat och vara trevlig innan man får gå hem igen? Planen ändras däremot snart till att middagen ska hållas hemma hos svärföräldrarna och frun i huset närmar sig kokpunkten.

När jag stiger upp på julaftonsmorgon för att titta på Kalle Anka live på SVT Play och det visar sig att det jävla skitprogrammet som man SKA se inte kan visas utanför Sveriges gränser brister det fullständigt. Jag drar mig väldigt sällan för att använda svordomar, men om konversationen som följer ska återges kommer ni att bli blinda. Det slutar i alla fall med att James väljer att lyssna på rätt kvinna och slipper sova ute i snödrivan i fortsättningen. Vi stannade alltså hemma på julaftonskvällen. Någon svensk julmiddag var det dock inte tal om eftersom adekvata förberedelser inte gjorts och jag var lika glad som ett åskmoln hela dagen. Svärmor fick veta att James var tvungen att jobba sent och vi tyvärr inte kunde närvara vid middagen...

Inför juldagen planerade vi traditionsenlig kanadensisk julmiddag med julklappsutdelning hemma hos James syster. Utan svärföräldrarnas vetskap givetvis. Vi åt så mycket att vi rullade fram redan innan middagen var klar, men det hela var mycket trevligt trots att det bara var vi tre - och kanske just därför. Plötsligt ringer svärmor. Julmusiken stängs snabbt av och jag och James får order om att hålla käften, medan James syster håller masken inför svärmor i andra änden. Kvällen avslutas med att vi däckar på soffan.

Igår träffades tillslut hela familjen på middag i Chinatown. Svärmor avslutade kvällen med att fråga mig om jag kommer på nyårsafton. Jag blev alldeles ställd. Trick question...? Vi ska ju inte fira någonting. Eller...?

Det enda som är säkert när man har med svärmor att göra är att man inte kan vara säker på någonting.

Har ni sett?!

2010-12-27T19:47:00.001+01:00

Jag vann ett rim hos Ketchupmamman! Det här är stort. Herregud. Hade jag inte redan haft skrivkramp, så hade jag fått det nu....

"Hon skriver inte tillräckligt ofta
men kompenserar det med en kort kofta
gjort av något slags garn
I New York hon fryser
och när maken nyser
då blir hon sugen på att skaffa barn
Blir hon erbjuden att tugga på bäversvans
svarar hon ”nej tack, inte en chans”
men sånt kan kanske katterna tåla
Och om hon varit i Rapunsels situation
hade prinsen driven av sin passion
tvingats klättra i håret i hennes armhåla"

Nästan som på bilden skulle det ha kunnat se ut
när jag nästan slängde ut James på julafton
om han inte hade valt rätt kvinna. Mer om det senare.

Imponerande människokännedom hon besitter den där Ketchupmamman. Ketchupmamman for president skulle man också kunna säga.

Psst... Men var fick hon det där med nysningen och skaffa barn ifrån... ??

2010-12-25T18:49:00.001+01:00

GOD JUL!

Day 06 - Your day

2010-12-23T07:28:00.000+01:00

Jag vaknade av en fluffig tass som försiktigt vidrörde mina läppar. Sobey satt på min bröstkorg och jamade uppmanade när jag öppnade ögonen. Ljudet av tjocka släktens högljudda babbel på meänkieli nere i farfars kök nådde plötsligt mina öron. Det tog mig ett par sekunder att inse att det var grannen som hade kalas på andra sidan sovrumsväggen och inte Julafton hemma i byn. Sobey petade mig på läppen igen, men den här gången med klorna. Jävla sätt att inte servera frukost prick kl. 9 liksom...

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Dagen bara försvann. Jag diskade. Åt ett ägg med avokado och tomat till lunch.

James kom hem. Vi tittade på de tre första delarna av The Walking Dead. Fy fan, vad obehagligt. Både serien och det faktum att jag var så rädd att knappt vågade titta. Sedan grät jag en skvätt också. Till den skitserien. Jag sitter alldeles uppenbarligen på snabbtåget till ålderdom.

Day 05 - Your definition of love

2010-12-22T08:22:00.000+01:00

Jag tog ledigt ett tag. Anledningen är det här inlägget. Vilken total jävla ångest man får av att bara fundera på att försöka definiera kärlek. Helt omöjligt skulle jag vilja påstå. Kärlek kan ju vara nästan precis vad som helst. Kärleken till föräldrar, syskon, partner, barn, vänner, husdjur, släktingar, släktingar man inte ens tycker om, kollegor, grannar, posttanten, Sverige, barnen i Afrika, naturen och det senaste vintage fyndet. Ja, det finns t.o.m. de som pratar om kärleken till Gud, men jag skulle vilja påstå att de måste ha fått något om bakfoten i det fallet. Men det gör jag inte. Vem är väl jag att tala om för någon annan vad kärlek är?

Kanske är det egentligen mycket enkelt; Allt som är gott är kärlek.

Redovisning av inköp

2010-12-11T05:25:00.003+01:00

Klädutmaningen kräver köpstopp, vilket jag tummat lite på eftersom jag nästan aldrig köper några kläder - köpstopp eller ej. I New York visste jag att det skulle bli några inköp eftersom maken drog på sig spenderbyxorna flera dagar innan vi åkte för att komma i stämning. I den här familjen är det nämligen han som shoppar, inte jag.

Jag tycker dock att jag gjorde ganska bra i från mig. Det enda jag köpte var ett tre pack kattstrumpor (till mig, inte katterna), ett par benvärmare och två mössor. Ska man vara petig kan man ju tycka att det var onödigt att köpa två mössor. Man har ju oftast bara ett huvud. Men det kändes som att det var nödvändigt just då.

Jo, det var kallt i New York.

New York

2010-12-11T03:47:00.000+01:00

Jag och min älskade åkte till New York i slutet av november. Det är mitt andra besök i det stora äpplet, men jag står lika frågande nu som efter förra gången:

Vad är det som är så fantastiskt med New York?

Det är för kallt, för mycket folk, för stort och de har en jävligt förvirrande tunnelbanesystem samt alldeles för många Starbucks.

Brooklyn Bridge

Day 04 - What you ate today

2010-12-10T10:22:00.000+01:00

10.30: Corn Flakes med mjölk
12.30: 1/2 paket hallon
14.00: Ärtsoppa och ~~pannkakor~~ plättar med sylt
19.00: En omogen kiwi
20.15: Potatismos, köttbullar, gräddsås och sallad
00.20: Clementin

Det är nästintill perfekt! Jag har ätit förvånansvärt mycket och bra idag. Lite mer grönsaker hade fulländat verket. Det här är verkligen inte min normalkost. Tyvärr.

Klädutmaningen - Dag 15

2010-12-10T04:42:00.005+01:00

Den där klädutmaningen har det gått lite trögt med. Det är så jävla kallt hemma hos oss att det är svårt att få sig själv att klä sig i annat än dubbla lager myskläder toppat med två filtar, halsduk och toppeluva. Att James drar runt i t-shirt och boxershorts hela dagarna kan inte förklaras på annat sätt än att han förlorat förståndet fullständigt.

Igår skulle jag däremot - för ovanlighetens skull - ut i den riktiga kylan en stund och kände mig manad att klä mig lite mer respektabelt. Hur väl jag lyckades kan diskuteras.

Koftan är en alldeles för gullig sak för mig egentligen, men med rakat huvud kanske det inte ser alltför flickigt ut i alla fall. Jag har definitivt inte haft den på mig på över två år. Varför den fick följa med till Kanada är oklart. Dessutom är den väldigt kort. I kombination med de mycket tajta jeansen med mycket låg midja där the junk in my trunk endast få plats på ren och skär envishet blir resultatet vintertid mycket intressant: I sittande ställning kikar fem centimeter långkalsong fram mellan byxlinning och kofta. Sexy.

Day 03 - Your parents

2010-12-09T10:08:00.000+01:00

Mina föräldrar träffades 1978 när mamma reste runt i Tornedalen för att undersöka rennäringen i området. Hon träffade pappa med lasso i ena handen och en vaja i andra. Han var fåordig och butter och samebyns äldre herrars försök att få ungkarln att prata med den unga damen som kommit på besök ledde ingen vart. Samma kväll råkade de dock på varandra på Tannavallen*. Pappa var väl det enda ansikte min mor kände igen i denna jordens avkrok och i egenskap av chaufför kvällen till ära säkerligen nästan den ende som ~~var nykter~~ hade vett och sans i behåll. Två år senare föddes jag och tre döttrar till skulle senare följa.

Tyvärr har jag ingen solskenshistoria att berätta eftersom deras äktenskap någonstans förvandlades till tragikens hemvist. Nu är de skilda, men bor ihop lite halvt i alla fall av någon anledning som ingen annan än de själva förstår.

Det vore orättvist att påstå att jag har ett avslappnat och bra förhållande till mina föräldrar. Ibland har jag funderat på att byta ut dem eller åtminstone adoptera bort dem, men jag lyckades aldrig komma underfund med hur man bär sig åt. De driver mig till vansinne mest hela tiden och jag trivs bäst på behörigt avstånd.

De är mina föräldrar och jag älskar dem, men jag kommer definitivt att göra mitt bästa för att ta bättre beslut än de gjorde när det gäller det mesta.

* Folkparken

SWEA Xmas Festival 2010

2010-12-09T05:37:00.003+01:00

För några veckor sedan var det svensk julmarknad i Toronto arrangerad av den lokala SWEA föreningen. För svenskar i närområdet är Julmarknaden en del av överlevnadsstrategin, tätt följt av moderskeppet - även känt som IKEA - förstås. På Julmarknaden finns allt en borttappad svensk kan tänkas behöva; sill, träskor, laxmackor, luciatåg, herrgårdsost, glögg, svenska böcker, dillchips o.s.v. Mycket trevligt och gemytligt hela grejen.

1. Arts & Crafts 2. Taste of Sweden

Julmarknaden är en ganska stor operation som kräver en del planering. Den förföljer mig fortfarande eftersom jag är skattmästare i SWEA föreningen. Kvitton, fakturor och annat krafs trillar fortfarande in, betalterminalerna hänger i något slags limbo (eftersom företaget som äger dem inte får tummen ur och hämtar upp dem) och jag försöker aktivt ignorera ~~berget av papper som tornar upp sig bredvid skrivbordet~~ bokföringen.

Day 02 - Your first love

2010-12-08T05:14:00.003+01:00

Hey, I'm back! Förra veckan? Ptja... Ett stort svart hål...?

Min första förälskelse drabbade mig när jag gick i femman. En dag kunde jag plötsligt inte sluta tänka och titta på en kille i klassen. Magen fylldes av fjärilar varje gång han nästan tittade åt mitt håll. Det hela var mycket obehagligt. Jag tror inte att jag riktigt förstod vad det var frågan om. När mina jämnåriga tidigare hade frågat chans på varandra och stod och kastade boll på skolgården tyckte jag mest att de var fåniga.

Det gjorde inte saken bättre att han inte var en av de populära killarna. Det var helt enkelt inte möjligt att vara kär i någon som inte var populär. Att jag själv var allt annat än populär spelade ingen roll. Som tur var gick det över efter några månader.

Min första kärlek var en kille som var 5 år äldre. Jag var 17 år och fick på omvägar höra talas om att han var intresserad av mig, vilket var lika med en gratisbiljett till mitt hjärta. Tänka sig att han var intresserad av mig? Det var ju helt fantastiskt!

Vi hånglade utan ett ord upp varandra på Tärendöholmens* dansgolv och sedan var det han och jag i flera månader. Himmelriket i lite bekräftelse av det motsatta könet.

* Folkparken

Nämen hörrni...

2010-12-06T22:52:00.001+01:00

Vi stryker ett streck över ~~förra veckan~~, va?

Day 01 - Introduce yourself

2010-11-28T07:28:00.004+01:00

Jaha. Ar jag forsenad redan med forsta inlagget i serien? Klockan ar efter midnatt, men jag har ju inte lagt mig an sa det kan ju inte raknas som forsening. Eller...?

Jag var blyg och tystlaten som barn och tonaring. Radd for att synas och radd for att gora fel. Man skulle vara duktig och klara allt, men jag fick aldrig mer an en 3:a i svenska. Jag kande mig aldrig riktigt hemma eller att jag horde till och nar friheten plotsligt fanns dar fanns inget alternativ till att ge sig av.

Idag, femton ar senare, vet vem jag ar och vad jag vill och jag vagar sta for mina kanslor och asikter. Om det ar sant eller en illusion precis som da far jag inget grepp om. Kanske vet jag ingenting.

Jag kanner mig hemma nar jag ar borta, men mest hemma nar jag ar hemma. Jag lider av utlandssjukan och alskar Sverige pa avstand, men hatar Sverige vid narkontakt. Jag alskar min borg aven om den bestar av en skokartong utan fonster.

Jag ar kattgalen, vansterpartist, miljomupp och passionerad genusforesprakare for den som vill lyssna. Jag vill sa mycket, men far ingenting gjort.

Jag ar Krafta och jag tappar kontrollen nar jag dricker. Men det var langesen nu. Nu tar jag bara ett glas vin eller fem och behaller kontrollen. Som ikvall.

Jag ogillar lognare och manniskor som inte tycker om katter.

Ni kan val saga till om jag glomde nat?

Thanksgiving

2010-11-27T06:55:00.002+01:00

Kanadensarna firar Thanksgiving andra mandagen i oktober. Det borjade langt tillbaka som en skordefest eller mojligtvis firandet av en upptacktsresandes hemkomst. Nu skiter man dock i anledningen och ater tills man rullar fram istallet.

Svarfamiljens Thanksgiving dinner bestar normalt av en stackars kalkon och alldeles for manga kinesiska ratter. Det har aret snuvade dock svarmor oss pa kalkonen genom att lova riktig Thanksgiving dinner tva veckor senare nar familjen fran New York skulle komma upp och halsa pa.

Det blev aldrig nagon kalkon. Bara mer kinamat.

Amerikanarna firar Thanksgiving fjarde torsdagen i november till minne av hur indianerna hjalpte pilgrimerna att odla marken och undga svalt. Synd bara att indianerna blev utrotade som tack for hjalpen...

Vi anlande till New York igar morse, alldeles lagom till Thanksgiving. James familj lovade en akta amerikansk Thanksgiving dinner. Take away. Personligen skulle jag aldrig ha sammankopplat hamtmat och arets mest traditionella middag, men jag ar ju svensk. Finns det nagot mer amerikanskt an take away? Skjutvapen som universal problemlosare kanske.

Min skepsis till trots maste jag ge dem ratt sa har i efterhand. Det var inte hamtmat per se, utan high end delivery. Och det smakade riktigt bra. Ar det nagot de kan har i Amerikat sa ar det hemleverans!

Alternativt har mina smaklokar lidit sa svara skador under de senaste tva aren att de ar bortom all raddning. Vem vet.

Gas chamber

2010-11-26T18:05:00.000+01:00

Samtal makar emellan i duschen...

Maken har gasavgang av den potentiellt dodande sorten:

- Oh. My. God. FRU!! That's gross!

- Uhhh... Yeah. Sorry...

- Holy! I feel like we're in a gas chamber!

- Well, you look like you belong in one...

Nej, han har fortfarande inte kommit over att frugan rakat av sig haret.

En om dagen

2010-11-26T12:00:00.001+01:00

Istället för att fundera på varför jag bloggar och harva runt i gammal skit har jag har bestämt mig för att börja på något nytt. Att lämna saker oavslutade är jag nämligen ganska bra på och man ska ju göra det man kan, inte sant?

Det nya består av ytterligare en följetong - En om dagen. Det går ut på att göra ett inlägg per dag enligt listan nedan. Det var de tre coola bloggarna Försök inte se så snygg ut, Tuffast av alla och Onekligen som fick mig att falla för grupptrycket och anta utmaningen.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Så... Är det överhuvudtaget någon som tror att jag kommer lyckas fullfölja...?

Själv ställer jag mig tvivlande.

Klädutmaningen

2010-11-24T07:09:00.006+01:00

Jag har bestämt mig för att hoppa på Klädutmaningen som i höstas startades av Försök att inte se så snygg ut:

"Grundidén med Klädutmaningen, som är bra för miljön, plånboken och den egna kreativiteten:
1. Inte köpa något nytt (läs köpstopp).
2. Gräva sig djupare in i garderoben.
3. Använda alla kläder minst en gång.
4. Undvika de nyköpta kläderna.
5. Om man absolut behöver något nytt ska man först se om man kan låna, byta eller köpa begagnat."

Jag har egentligen absolut inga problem med att jag köper för mycket kläder. Jag tycker inte ens om att gå i klädaffärer. Provrum ska vi inte ens tala om. Mitt problem är istället att jag är lat som få och använder samma 10 paltor tills de faller sönder i småbitar. Bekväm is my middle name. En dos kreativitet skulle därför inte skada och det är främst det jag är ute efter. Jag kommer alltså inte att köra på 100% köpstopp, men för att inte tappa fattningen när vi åker till New York imorgon lovar jag att redovisa allt jag eventuellt köper, så får ni skälla på mig om jag plötsligt förvandlas till Mogi över en natt.

Förresten... Inte nog med med att A.M.O. som ligger bakom Försök att inte se så snygg ut är både smart, kreativ och länkar till en massa intressant - hon bor i Umeå också! Kan den stan göra några fel? Det skulle vara studieavvägsledare då.

Dagens ordspråk: Alla vägar bär till ~~Rom~~ Umeå.

Rakad

2010-11-19T19:06:00.000+01:00

- Are you gonna shave your head before we're going to New York?!
- So? I think New York can handle a shaved head.
- But maybe they won't let you in at the border?

I guess we'll find out...

Julmarknad

2010-11-18T20:15:00.001+01:00

Mitt mediokra bloggande sedan ekorrjaktens avslut beror på en sak, och en sak allena:

Jag lever och andas julmarknad så till den grad att studierna kommer att gå åt helvete.

Fast det spelar ju ändå ingen roll...

Om man inte har bloggat om det, så har det inte hänt

2010-11-18T07:15:00.004+01:00

Året är snart till ända. Vad hände? Vart försvann 2010?

De var ju så mycket jag skulle skriva om... Nolltalet, Europaresan och Sommar i P1 hör till de största följetongerna som började, men aldrig avslutades.

Ska jag fortsätta där jag slutade? Är det någon idé? Kanske börja om på något nytt istället? Vem orkar läsa om något som hände i juni i november? Men det kanske inte spelar någon roll. Bloggar jag för er eller för mig själv?

För är det inte så att om man inte har bloggat om det, så har det inte hänt?

Sex with a bald woman

2010-11-18T06:38:00.009+01:00

Samtal fruar emellan:

- I think I want to shave my head. Now. Will you do it?
- Aaahhh... Really??
- Yes.
- Uuuuhh... I guess from now on I will have sex with a bald woman...

Hade det inte varit för att maskinen vi har tar allt allt hade ni just nu tittat på en "efter" bild.

Den som väntar på något gott...

Familjeutmaning

2010-11-15T06:02:00.006+01:00

Sobey och Netto har fått en utmaning av Buzz och Desperata Hemmafrun i Waterloo. Eftersom det blir så orättvist om bara Netto och Sobey får vara med har jag beslutat att hela familjen ska anta utmaningen.

4 TV-program jag brukar se
Netto: Jag tycker om att titta på hockey och trafikkameran på CP24, men efter att snåljåparna som styr och ställer här tyckte det var för dyrt med kabel-TV har mina älsklingsprogram hjärtlöst tagits ifrån mig.
Sobey: What is "TV-program"?
James: Hockey, Nyheter och Toffa Loban.
Ewa: Paradise Hotel, Dr Phil, Bonde söker fru och The Bachelor.
Sobey: Answer to my question? Anyone...?

4 saker jag gjort idag
Netto: Sovit på skrivbordet, sovit i min låda, revolterat mot diktaturen och blivit mutad med godbitar med laxsmak.
Sobey: Slept on the bed, slept on the scratch board, meowed and chased the red dot.
James: Ata dim sum, sata på couchen alla dag spela games och titta tv.
Ewa: Försökt plugga, surfat på nätet, tagit en tupplur, ätit glass och äppelkaka.

4 saker jag längtar efter
Netto: Solen, tonfisk, en ekorre på fönstret, nästa gång jag lyckas smita ut i trapphuset.
Sobey: Tuna, the red dot, sleep time and that they forget to block the closet door.
James: Resa, to have a huset, en jobba jag ticka om och... mat.
Ewa: Julen, flytta till Sverige, mina systrar, få ett jobb jag vill ha.

4 saker på önskelistan
Netto: Tonfisk, ett klätterträd, fönster utan glas, en ny rolig leksak.
Sobey: Tuna, tuna, tuna and... mmm...
James: Mycket pengar, en bra familjn med min fru, ... en bra natt sova och smart kats.
Ewa: En till katt eller fem, ett välisolerat hem, tre barn, en symaskin.
Sobey: ... tuna!

4 saker jag avskyr
Netto: Dammsugaren, överdrivet klappande, Sobeys närhetsbehov och ekorrar som pissar på mitt ansikte.
Sobey: Vaccum cleaner, shoes with feet inside, go to the vet and people I don't know.
James: Dumb personne, wasting tid, inte bra mat och sweaty balls.
Ewa: Människor som inte flyttar sig för mötande trafik på trottoaren, kabel- och telefonbolaget Rogers, plastpåsar, oreda.

Uppdatering: Glömde utmana! Äh... Den som vill vara med kan väl vara det? Lämna gärna en kommentar i så fall.

Studieavvägsledare

2010-11-11T23:45:00.006+01:00

Studievägledare. Alltså vad gör de hela dagarna? När de inte är på semester eller sitter och fikar alltså. Jo, det ska jag tala om. De roar sig med att förstöra tid och pengar för stackars små studenter...

I början av augusti gjorde jag en spontan sen ansökan till ett masterprogram i Sverige. Jag blev villkorligt antagen till utbildningen, som skulle börja bara några veckor senare, och ombedd att bevisa att jag hade behörighet, så jag ringde till studievägledaren. Först var hon på semester i en vecka, och när jag äntligen fick tag på henne var hon stressad och ganska otrevlig, precis som studievägledare brukar vara. Jag antar att hon var sen till fikat.

Jag talade om vad jag hade för utbildning och undrade vad jag behövde för att vara behörig till just det programmet. Hon bekräftade att det som stod på hemsidan stämde; 7,5 hp Kvantitativ metod, vilket i sin tur kräver 90 hp samhällsvetenskap. Vilket jag inte har. Hon gav mig tips på kurser i samhällsvetenskap som skulle passa särskilt bra och jag skrapade snabbt ihop en gäng distanskurser och började plugga.

Igår ringde jag samma studievägledare för att kontrollera möjligheten att till hösten läsa Kvantitativ metod parallellt med masterprogrammet för slippa vänta 2 år på att hinna få ihop de kurser som krävs:

- Nej, men alltså... Du behöver ju inte läsa kursen Kvantitativ metod! Har du ingen metod i din utbildning? I alla kandidatprogram ingår normalt någon form av metod. Det brukar vara inbakat i programmets kurser. Den kan vara kvantitativ eller kvalitativ t.ex. Du får läsa i kursplanerna.

Och visst har jag metod i min ingenjörutbildning. 7,5 hp. Det var en meningslös kurs som gick ut på att stava rätt och skriva bokrecensioner. Mer kan man tydligen inte kräva av ingenjörer.

Summa summarum: Jag behöver ingen Kvantitativ metod 7,5 hp och därför inte heller 90 hp samhällsvetenskap. Jag är med min kandidatutbildning redan behörig och kunde ha börjat plugga den masterutbildningen jag vill gå redan i höstas när jag blev villkorligt antagen. Istället sitter jag i Kanada och pluggar samhällsgeografi alldeles i onödan. ~~Den där studievägledaren kan skatta sig lycklig att det är ett helt hav som skiljer oss åt just nu.~~

Jakten är över

2010-11-11T08:23:00.002+01:00

Inte en enda ekorre fick vi tag på.

Satans fönsterglas.

Vi jagar ekorrar

2010-10-16T16:28:00.003+02:00

Whormons

2010-10-10T08:49:00.003+02:00

Whormons? Hormåner...? HOR-moner...? Whormones?!

...

Nej, det är nog någon liten mormonhatare som sitter och väljer ut orden för Googles kommentarsgranskning.

What the hell happened??

2010-10-01T06:01:00.004+02:00

Jag har alldeles hastigt och lustigt börjat jobba extra på Svenska Skolan i Toronto. Det innebär att jag ska lära ett gäng ungar mellan 4 och 10 år att prata, skriva och läsa svenska 1,5 h på torsdagseftermiddagarna. Idag var första dagen...

... och fy fan vad jag är trött! Jag har insett att det där med att jobba extra var lite optimistiskt. Jag är snarare volontär eftersom jag idag lade ner 6 h idag, men får betalt för 2 h. Yay...

Jag tror jag måste göra lite förändringar i upplägget faktiskt. Det är liksom inte hållbart att resa drygt 1 h enkelväg för att ha lektion under 1,5 h. Och planering på det. Någon måtta får det ju vara.

Dagens tips: Om den biologiska klockan tickar snabbare än önskvärt korrigeras det enkelt genom att jobba som lärare ett par timmar.

Skrot

2010-09-29T07:42:00.002+02:00

Kanada - Sverige är på tapeten och det är inte hockey det gäller den här gången.

- Store tid! Vad kan det vara? tänker ni nu, så det ska jag tala om:

~~Kanadensarna~~ Kärnkraftsbolaget Bruce Power vill skicka en massa radioaktivt avfall till Sverige! Till mitt fina land!!

Jag tycker de kan stoppa upp sitt skrot där solen aldrig skiner...

Fryst kyckling

2010-09-29T05:50:00.003+02:00

Min hjärna har börjat producera planer på att flytta tillbaka till Sverige. Umeå närmare bestämt. Min första tanke var att ta de 97,5 hp (1,5+ års studier) jag behöver på distans och sedan flytta hem om 2 år, men nu har jag kommit på att jag med lite tur skulle kunna börja plugga en master i Sverige redan nästa höst. Jag presenterade mina tankegångar för James förra veckan:

- Hey, fru... bla, bla, bla... master in Sweden next fall.... bla, bla, bla... move to Sweden... bla, bla, bla... come with me... bla, bla, bla... it's a good idea... bla, bla, bla... why wait??... bla, bla, bla... you need to study Swedish now... bla, bla, bla... you could move to London... bla, bla, bla...
- OK, OK, OK, just stop! Stop pushing me!! I need to think. Just... don't talk about this for a few days. Please. Let me just...
- ...digest it...?
- Yes. Please.

3 dagar senare:

- I want to look at the flyer for ICA Maxi.

Sedan tittade han igenom veckans erbjudanden för Coop Forum och Netto också. I Jönköping. Logiken i detta, mina vänner. Logiken i detta...

Men han var mycket nöjd över priset på fryst kyckling, så kugghjulen har åtminstone börjat snurra i rätt riktning.

Inlämningsuppgifter

2010-09-28T08:18:00.004+02:00

Jag har tjötat om att jag börjat plugga på distans ganska friskt i några veckor. Och nu ska jag tjöta lite till tänkte jag.

Förra veckans kassa uppdatering beror på att jag knarkade Kashmirkonflikt samt Urbanisering i utvecklingsländer dygnet runt i flera dagar. Samhällsgeografi är mycket, mycket intressant! Tyvärr stimulerar studierna hjärnan lite för mycket för man blir så fruktansvärt deprimerad när man accepterat att världen är eländig och det tack vare att jag sitter i Kanada och lever som en kejsare.

Inlämningsuppgifterna var jag inte särskilt nöjd med när det var dags att lämna in. Jag var bokstavligen ute i sista minuten när jag laddade upp sista uppgiften kl.17.54 och inlämningen stängde 17.55. James satt och skrek i soffan, spattig som ett stressat nötkreatur. Förra gången inlämningsuppgifterna skulle in var jag lika sen och lika missnöjd, men fick ändå VG på båda. Antingen är det min självinsikt det är fel på eller så förväntar sig lärarna inte särskilt mycket av sina elever. Jag hoppas på avsaknad av samma sak den här gången också vilken av dem det än må vara.

Det här pluggeriet tar musten ur mig!

2010-09-21T06:49:00.005+02:00

Det är hårt att vara student. Man blir så trött! Av just ingenting.

Jag hinner knappt läsa en rad i kursböckerna - som inte alls är tråkiga utan mycket intressanta bör tilläggas - innan munnen börjar gå som automatiska dörrar på en fågelholk. Sedan är det bara en tidsfråga innan jag återfår medvetandet för att boken håller på att glida mig ur händerna.

Undra om det någonsin gjorts en studie där effektiviteten hos kursböcker och sömnmedicin ställts mot varandra? Säkert inte. Jag kommer att bli både rik och berömd.

Bad fru

2010-09-20T06:37:00.002+02:00

Jo, det var ju det här med födelsedagen... James födelsedag alltså. Den jag inte riktigt hade tid med förra veckan.

Jag fick dispens till idag... och har fortfarande inte köpt någon present. *skäms*

Men jag har varit extra snäll hela veckan!

Troskanter

2010-09-20T06:22:00.004+02:00

Dr. Heit är min alldeles egna Dr. Oz. Till henne vänder jag mig i varje episod av hypokondri. Eller om katterna verkar sjukare än vanligt. Doktor som doktor liksom. Dr. Heit är alltså min läkarstuderande och ytterst begåvade syster och nu har hon diagnostiserat mitt höftproblem:

- Tendinos i trochanter majors muskelfäste p.g.a. akut eller kronisk överbelastning.

Jag visste det! Precis vad jag trodde! Jag hade liksom på känn att det var tendinos troskanter... umm... i majoren...?

Tyvärr har hon ingen aning om hur man behandlar... troskanter. Kanske nästa termin.

Den ovänligaste provinsen i Kanada

2010-09-20T05:42:00.008+02:00

CTV's nyhetsankare ser allvarlig ut och presenterar kvällens headline:

- British Columbia is now the unfriendliest place in Canada...

Jag tänker invandringsfientlighet, hög brottslighet, pensionärer som svälter ihjäl eller kanske har de lärt sig det här med utförsäkringar av Fredrik Reinfeldt?

- ...if you drink and drive.

Man åker nu dit för rattfylla vid 0,5 promille och får inte vägra att blåsa om man vill slippa dryga böter.

Mycket ovänligt. Verkligen.

Jag antar att de tycker Sverige är fullt av antirattfyllefascister.

Jag mår illa

2010-09-20T00:52:00.003+02:00

Det är en sorgens dag. Alliansen är största minoritet och SD kom in i riksdagen. Min värsta mardröm har just besannats.

Vad håller ni på med därhemma egentligen?!

Trosorna krullar sig

2010-09-17T07:38:00.004+02:00

Jag överdoserar Valet just nu. Debatter och dueller och artiklar och bloggar. Och facebook. Facebook har visat sig vara informationens högborg. Äntligen gör det jävla skitstället man inte kan slita sig ifrån någon nytta!

Jag röstade redan den 31 augusti. Plockade med mig en polare och sprang upp till konsulatet. Sedan dess har knäna skakat. Jag är så nervös att trosorna krullar sig.

Ska vi (säger jag som flytt över Atlanten...) behöva stå ut med att de där världsfrånvända Sverige ~~Demokraterna~~ Nazisterna kommer in i regeringen? Ska man behöva stå ut med Fredrik Reinfeldt och hans orättvisor i 4 år till?

Jag gillar Toblerone.

Om du inte vet vilka du ska rösta på och vill ha ett tips kan du ju titta längst ner på sidan.

Tassarna VIII & Plutmunnen IV

2010-09-15T06:39:00.006+02:00

Sobey lider av återkommande blåsor och infektioner på baktassarna och i munnen. Eftersom veterinären inte verkar kunna reda ut vad det rör sig om gjorde jag en egen liten utredning och kom fram till att det antingen är lupus eller pemphigus. Sedan ringde jag veterinären och frågade om hon kunde diagnosticera kissekatten nu när jag gett henne svaret.

Ok, jag uttryckte mig inte riktigt så.

Igår hälsade vi på hos veterinärtanten och hon babblade en massa oförståelig smörja som vanligt. Det tog mig sedan 10 minuter att reda ut vad hon snackade om. Slutligen kom jag fram till att veterinärtanten håller med om att det kan vara lupus eller pemphigus, men att hon lutar mer åt att det är eosinophilic granuloma, vilket inte är en lika allvarlig åkomma. Hon föreslog ytterligare en steroidbehandling, men denna gång en starkare dos i tablettform. För att Sobey inte ska få magsår av medicinen fick jag även en medicin för att motverka det.

Om två veckor ska resultatet av behandlingen utvärderas och medicineringen trappas ner. Det ultimata vore att problemen helt försvinner, men det är nog önsketänkande. Det är stor risk för att Sobey kommer att vara tvungen att äta steroidtabletter, eller kortison som vi svenskar föredrar att kalla det, hela livet.

Tyvärr, måste jag säga för Sobey har fått för sig att jag försöker förgifta henne med de där tabletterna. Varje morgon och kväll utspelar sig slaget vid Queen & Spadina i vårt kök. Det är tur att jag hade vett att uppskatta medicinmumsandet så länge det varade.

Benfel

2010-09-13T05:48:00.004+02:00

Jag fyllde trettio i somras. No big deal - allt känns precis som vanligt. Känner mig inte ett dugg gammal. Förutom den lilla detaljen att jag fick höftproblem förstås.

Jag trodde faktiskt att jag skulle hinna bli både 40, 50, 60 och kanske 70 - med lite tur - innan lederna började krångla, men det ska jag tala om för er ungdomar i 20-års åldern att så går det minsann inte till. Jag har lärt mig den hårda vägen att man är gammal när man blir 30 oavsett om man känner sig gammal eller tror att man är det.

Tror ni att jag överdriver nu så kan jag tala om att det gör jag inte - kanske lite, men bara lite - för jag har haft ont i vänstra höften i exakta veckor 8+4. Ja, jag räknar som en gravid för att det här är nog det längsta jag väntat på något i hela mitt liv. Skulle det inte gå över, utan istället komma ut en unge ur höften på mig skulle jag nästan inte bli förvånad.

Som grädde på moset har jag för ett par veckor sedan även fått ont bakom vänstra knäet. Det rycker till och hugger som om någon skickar elektriska strumpstickor genom benet på mig med jämna mellanrum. Jag börjar bli övertygad om att mitt ben lider av något slags tekniskt fel och snart kommer att förtvina och falla av. Eller kan det vara MS kanske...?

Det är alltså inte nog med att man är gammal, man är nybliven hypokondriker också.

Man kan ju komplettera

2010-09-12T00:19:00.004+02:00

Halleluja! Jag fick med nöd och näppe iväg den där inlämningsuppgiften före deadline kl. 18. Jag kommer säkert att få tillbaka den med röda markeringar överallt (eller hur det nu ser ut när de klagar på en digitalt).

- Det är bättre att lämna in något än att inte lämna in något alls. Man kan ju komplettera, säger läraren.
- Mohaha, säger jag. You won't even know what hit you, läraren.

Nu ska jag bara knåpa ihop den där uppgiften som ska vara inne imorgon...

Tidsbrist

2010-09-11T15:02:00.006+02:00

James fyller år imorgon, men här finns ingen tid till att planera födelsedagar. Jag har näsan i ett gäng böcker om geopolitik och globalisering i detta nu. Jag har inte ens en present till min älskade! Man är väl en värdelös fru...

Tips på sista minuten grejer som går på nolltid att fixa emottages tacksamt! (Finns det ens sådana??)

Distansstudent = Hemmafru

2010-09-10T20:00:00.000+02:00

Jag trodde att jag var student nu, men ack så jag bedrog mig. Distansstudent är uppenbarligen synonymt med hemmafru. Idag har jag diskat, tömt och skurat kattlådan, dammsugit, dammtorkat och städat toaletten. Jag måste även tvätta eftersom maken har slut på rena kalsonger.

När det är tänkt att jag ska göra de där inlämningsuppgifterna som ska lämnas in imorgon respektive söndag är jag inte helt säker på...

Bäversvans

2010-09-09T08:45:00.001+02:00

När vi besökte Ottawa* förra hösten sprang vi på ett gatukök som serverade bäversvans. James blev alldeles till sig i trasorna:

- Oh! Beavertail! Have you ever tried it?
- Beaver tail...? No, sa jag lite skeptiskt och undrade vad de här kanadensarna är för underliga filurer. Inte nog med att de klubbar ner sälar till höger och vänster, de är tydligen ute efter bävrarnas svansar också. Hajfenssoppa, gåslever och ...bäversvans?
- I don't think I've ever had it myself... It's really popular though.
- Oh..., sa jag och var nu övertygad om att bävrarna är utrotningshotade i Kanada.
- Would you like one?
- Umm... No, I don't think so. How do you eat it?
- It's deep fried and normally you get sugar, chocolate or something on top.
- Uh... On a beaver tail???
- It's a pastry, stupid.

Det blev, trots att jag är ganska säker på att jag hellre äter pastries än bäversvansar, ingen Beavertail i Ottawa. Men efter en tråkig dag på Toronto Air Show var det faktiskt ~~bäversvansen~~ en Beavertail som gjorde dagen minnesvärd. Vem hade väl kunnat tro det om lite friterad deg?

* Nu inser jag att jag aldrig skrev om resan till Ottawa. Skandal! Det måste vi råda bot på.

Toronto Air Show

2010-09-06T06:13:00.011+02:00

Jag vet att jag numera älskar att sälja glass, men tyvärr var dagens glassuppdrag en av de mest fattiga upplevelser jag varit med om. På tolv timmar lyckades jag med att diska ett par byttor, bära 6 påsar korvbröd 50 meter och sälja två glassar. Hur det är möjligt att fylla en dag med så lite substans är jag osäker på, men jag vet att jag hellre hade suttit och stirrat i en vägg hela dagen.

Toronto Air Show är inget höjdararrangemang, men det hade varit fan så mycket bättre om det i alla fall varit sommar- och inte vintertemperaturer när det ska flygas flygplan och säljas glass. Det är nämligen ingen som vill ha glass när det är -15 grader. Nu var det visserligen i frysen det var -15 grader och inte i luften, men det är mina händer som skriver och de befann sig just där mest hela tiden. Vad de gjorde i frysen har jag däremot ingen aning om. Alla potentiella kunder frågade ju bara efter kaffe och varm choklad.

Just det. Jag gjorde faktiskt en sak till idag. Jag tog tog ett foto på ett flygplan. Passande nog visar fotot upp precis lika lite substans som denna dag frambringade.

Sälja glass är det bästa som finns

2010-09-05T02:58:00.004+02:00

Augusti kommer att gå till historien som månaden då jag tjänade så mycket penningar att jag inte hade tid att spendera dem.

Förutom det förhatliga hotelljobbet, som jag redan tjatat hål i huvudet på er om, krängde jag glass för ockerpriser på Rogers Cup* på mina lediga dagar. Jag insåg nämligen ganska snart att anställningen på hotellet inte skulle bli särskilt långvarig och det är bäst att mjölka kon när den står i båset så att säga.

Det framstod dessutom som roligare att sälja glass för slavlön 16h/dag än att sitta hemma och deppa över min nya pissiga anställning. För att vara helt ärlig framstod det som rena rama paradiset att få kasta dyra glassar ur en frys hela dagarna. Såpass att jag ska göra det imorgon igen.

Perspektiv, mina damer och herrar. Perspektiv.

* Tennis

Koola Viola

2010-09-04T06:18:00.003+02:00

Desperat Hemmafru har gjort mig uppmärksam på att Koola Viola är borta. Försvunnen. Puts väck. Syns inte. Finns inte.

Den starkast lysande stjärnan på min blogghimmel har slocknat och jag skäms för att jag inte upptäckte det själv. Det är konstigt med relationer man skapar genom texter på internet. Jag har egentligen ingen aning om vem Koola är, men ändå saknar jag henne och hoppas att hon har det bra.

Jag hoppas att du återvänder en dag, käraste Koola Viola!

Är det nu man ska säga R.I.P...?

En aning schizofren

2010-08-30T18:38:00.006+02:00

I förrgår var jag heltidsarbetande, igår hemmafru och idag är jag student. Jag känner mig en aning schizofren.

Hemmafrun fick igår en chock när hon insåg vad heltidsarbetande Lort-Fia och Slarv-Pelle ställt till med i lägenheten tillsammans med katterna Snusk och Smuts den senaste månaden.

Studenten fick en chock i morse när hon insåg att Hemmafrun lyckas fylla hela datorn med virus under en enda kväll och att den nu är obrukbar för distanskurserna som börjar idag.

Samtidigt ska man kanske vara glad över att det var Hemmafrun som fick ta hand om städningen och Studenten som måste lösa datorhaveriet och inte tvärtom.

Den svenska torrbollen som inte vill vara vacker

2010-08-29T19:32:00.006+02:00

Jag presenterade min deltidsplan för chefen igår. Han var förvånansvärt förstående. Antingen är han en mycket fin människa eller så satt han precis och funderade över hur han ska bli av med den där svenska torrbollen som inte vill vara vacker när jag spelade honom rakt i händerna med min nyhet. Deltidspersonal är nämligen ingenting de är intresserade av och några timmar senare hade jag återlämnat uniform och passerkort och tagit avsked.

Idag njuter jag av att vara ful. Eller snarare vacker på mitt eget sätt. För nu känner jag mig faktiskt vacker. Allt sminkade, piffande och hårborttagande på kommando senaste månaden har fått mig att totalt omvärdera min inställning till mitt utseende. Jag tyckte tidigare att det var kul att sminka och klä upp mig ibland. Nu känner jag bara avsmak när jag ser min spacklade nuna i spegeln. Jag har dessutom bestämt mig för att sluta raka mig under armarna eftersom det plötsligt framstår som så otroligt vackert med två små buskar i armhålorna. Det återstår att se om detta är tillfällig sinnesförvirring eller av det mer bestående slaget.

Slutligen ära och berömmelse till Osloskånskan som gissade att jag skulle vara kvar på jobbet i två dagar till. Mitt i prick! :)

Heltidstudent. Och lite till.

2010-08-28T06:05:00.006+02:00

Jag kom in! Jag är antagen till alla 37.5 poäng!!

Nu återstår bara att tala om den "goda nyheten" för chefen. Jag har dock bestämt mig för att föreslå att jag kan arbeta deltid. Om de vill ha mig. Två dagar i veckan borde jag väl klara?

En briljant plan

2010-08-27T00:25:00.005+02:00

Det är inte bara negativt att ha ett jobb man inte trivs med. Det finns nog ingenting som driver mig mer just nu än vetskapen om att jag måste ta mig ur skiten innan jag drunknar i smink, höga klackar, smycken och hårspray.

Min nyfunna entusiasm har resulterat i en briljant plan. Den går ut på att jag ska läsa en masterutbildning i stadsplanering i Sverige (eftersom det verkar omöjligt att komma in i Kanada). Vägen dit går tyvärr via 97,5 hp samhällsvetenskap. I höst hoppas jag kunna läsa 37,5 hp på Högskolan på Gotland. Via distans givetvis. Hade visserligen inget hellre önskat än att flytta till Visby, men då hade jag nog blivit en make fattigare.

I skrivande stund är jag dock bara antagen till 7,5 hp. Ska jag harva fram i den takten blir det ingen stadsplanerare av mig innan jag står med ena foten i graven. Vad värre är - man kan inte säga upp sig från ett heltidsjobb för att man ska plugga 7,5 hp på en termin.

People! Nu håller ni snällt tummar och tår för att en gammal hemmafru kommer in på alla 37,5 hp fortare än kvickt och får använda intellektet hela hösten istället för att stå och vara vacker bakom en receptionsdisk.

Om det man inte ska blogga om

2010-08-25T23:38:00.006+02:00

Det var ett bra tag sedan jag skrev och jag har fått en del skäll för att jag plötsligt försvann. Till mitt försvar vill jag meddela att jag jobbat en hel del senaste veckorna och tidvis inte haft tid att blogga. Men frånvaron beror även på att jag bara haft lust att skriva om en sak och andras erfarenheter har lärt mig att man helst inte ska blogga om sitt jobb och i synnerhet inte om hur mycket man vantrivs där.

Nu har det dock kliat i fingrarna så länge att jag väljer att strunta i vad man helst inte bör skriva om. Det värsta som kan hända är att jag får sparken och det vore väl snarare en välsignelse än ett straff.

Det finns flera anledningar till mitt missnöje med mitt nya jobb. För det första håller hotellet helt enkelt inte den standard vad gäller service som gästerna bör kunna förvänta sig. Oerfaren personal, dåligt samarbete mellan avdelningar och konstruktionsfel är en del av orsakerna. Det jag har störst problem med är dock den utseendehysteri som råder. Första dagen fick jag veta att jag måste stylta runt på 2 tum höga klackar hela dagarna och dessutom att jag inte sminkat mig tillräckligt. Sedan dess har den enda feedback jag fått från mina chefer handlat om mitt utseende. Mitt kön innebär uppenbarligen att det är viktigare att jag är fin att titta på än att jag har något bakom pannbenet.

Efter en vecka med magont och allmän nedstämdhet bestämde jag mig för att jag inte kommer att bli kvar på detta ställe länge till och genast blev det lite lättare att gå till jobbet. Just nu tar jag en dag i taget och den dag jag inte klarar mer kommer jag helt enkelt att säga upp mig.

Medan ni väntar på nästa inlägg - jag lovar att det inte kommer att dröja en månad - kan ni ju roa er med att gissa hur länge jag kommer att stå ut i kommentarsfältet. Närmast vinner ära och berömmelse. :)

När hemmafrun blev bortafru

2010-07-29T21:04:00.004+02:00

De fem cheferna har nu slagit sina kloka huvuden ihop och beslutat sig för att ge mig jobbet! Imorgon hoppar jag i uniformen och James förlorar sin hemmafru. Jag är ganska säker på att han kommer att sakna henne när han inser att det innebär jämn fördelning av hushållssysslorna framöver.

Själv ska jag njuta av att tjäna lite penningar och sedan köpa en massa grejer som maken använt sitt veto mot tidigare. Typ gardinstänger, tyg, symaskin, klätterträd till katterna, mortel, en ordentlig dator... Sedan måste vi nog flytta för att vi inte längre får plats i lägenheten själva.

Det är nog bäst att jag stryker den där morteln från listan nu när jag tänker efter. Man vill ju inte överdriva.

Lite störd är man nog ändå

2010-07-28T08:21:00.004+02:00

Kl. 21.30 har plötsligt plötsligt drottningen av Spadina hamnat i gnällbältet...

- My hip hurts. Damn interview... Didn't go so well. This is just shitty day. Didn't get anything done either. The floor is all dirty and there's stuff laying around everywhere. I suck. I'm just gonna go to bed I think. Now my knee hurts too! Oh, what's the point...
- Did you get your period?
- No. Well... Soon. Hey! How did you know?!
- You're whining so much.

Lite snopet kändes det. Kom av mig mitt i eländet och blev glad istället. Det var ju bara lingonveckan liksom. Men borde man inte ha lärt sig vid det här laget...?

En halvt krossad och inte alls så självsäker amatör

2010-07-28T07:19:00.004+02:00

Idag var jag på min tredje jobbintervju inom loppet av en vecka. Allihopa på samma hotell. Jag trodde i min enfald att de kör med någon slags tredje-gången-gillt-filosofi och att jag idag skulle få veta att jag har jobbet in the bag så att säga, men så var det inte alls.

De två första intervjuerna var rena barnleken. Lite avslappnat snack och trevliga frågor. Jag fick kort sagt väldigt bra intryck av alla jag träffade och kände mig riktigt självsäker. De mörade helt enkelt upp mig som en slaktkropp och lade sig sedan i bakhåll för att vid den tredje intervjun rutinerat dänga en hel drös jobbiga frågor i bakhuvudet på mig. Jag känner mig som en amatör. En halvt krossad och inte alls så självsäker amatör kan tilläggas.

Anledningen till alla dessa intervjuer är att de i Kanada har en förkärlek för chefer. Jag har under veckan träffat totalt fem chefer. Varför förstår jag inte riktigt. Själva poängen med att vara chef är väl att man tar beslut? Om alla dessa fem chefer inte klarar av att anställa en enkel receptionist på egen hand framstår det för mig som mycket märkligt att de innehar en chefstitel överhuvudtaget.

No 'poo - the beginning

2010-07-25T07:41:00.007+02:00

Jag skrev för ett halvår sedan att jag planerade att börja med no 'poo, dvs. sluta använda schampo för att tvätta håret. Tyvärr drog starten på detta projekt ut på tiden eftersom det visade sig att jag hade en imponerande samling schampo i badrumsskåpet som jag kände mig tvungen att använda först.

När man väntar på att schampo ska ta slut, så kan man dock vara ganska säker på att det aldrig kommer att hända. Dagen före Europaresan blev jag så less på alla hårvårdsprodukter man måste släpa med sig för att få ordning på en schampoberoende kalufs ute på äventyr och så var klockan slagen.

Sista schampo - Herbal Essences Totally Twisted
Tvättbalsam - Lush Veganese
Stylingprodukt - Lush Goth Juice

Jag önskar att jag kunde säga att detta projekt varit en succé, men det skulle kanske vara att överdriva. Jag ser ungefär lika förfärlig ut uppe på huvudet som jag gjorde innan, men på ett annat sätt. Håret blir inte fett och platt som tidigare utan snarare fluffigt och lite kletigt. Det känns med andra ord som om jag har något i håret som inte går att tvätta ur utan schampo. Vilken av produkterna som är boven i dramat har jag inte lyckats lista ut än. Kanske är det alla tre.

Idag har jag inför en förestående andra jobbintervju imorgon tvättat håret med sista schampot, men använt varken balsam eller hårgelé i ett försök att avslöja marodören. Behöver jag tala om att det ser ut som om jag har en knippe halm på skallen?

Europaturnén - Reykjavik

2010-07-24T05:58:00.002+02:00

Dags att redogöra för Europaresan innan hela äventyret fallit i glömska. Första stoppet var Reykjavík.

Vi anlände till Keflavík tidigt på morgonen efter en nattflygning från Toronto. Jag hade suttit inklämd mellan en nervös yngling som flög för första gången på ena sidan och en tjattrande tant på andra sidan och hade tyvärr inte fått en blund i ögonen på hela natten. James satt på raden bakom och sov.

Trots bristen på sömn bestämde vi oss för att åka direkt till Blå Lagunen, ett geotermiskt spa, för att utnyttja vår korta tid på Island maximalt. När vi närmade oss anläggningen var jag helt säker på att någon på bussen gjort i byxan och väntade otåligt på att bussens syrgasmasker skulle fällas ut innan jag insåg att sådant endast händer vid nödsituationer på flygplan. Sedan insåg jag att det var vattnet som luktade avlopp. Och att jag skulle bada i det. Eftersom det luktade så förjävligt tog det dock inte många minuter innan luktsinnet sagt tack och adjö i ren självbevarelsedrift.

Det var 9 grader i luften och 38 grader i vattnet, vilket ledde till att huvudet kände sig lite förfördelat där jag skvalpade runt i den lilla sjön av svavelosande vatten. Som plåster på såren kletade jag in ansiktet i lagunlera och höll på att förfrysa nästippen på köpet, men ack så len och fin min hy blev. Min plan var att köpa en förpackning av den där leran, men eftersom den kostade fyrtiofemtusen korvören övergav jag snabbt den idén.

1. Vy över Reykjavík 2. Hallgrimskirkja 3. Sun Voyager
4. Gatuskyltar 5. Ond bråd död

Resterande tid spenderades på Vikingafestivalen i Hafnarfjörður, Saga Museum, The Settlement Exhibition, loppmarknad och allmänt fönstershoppande utanför stängda butiker. Det senare var säkert ödet för det kostar fortfarande en del att handla på Island trots att det kanske inte borde det.

Reykjavík framstod som en blandning av Skandinavien och Stobritannien. Känslan är definitivt skandinavisk, med starka brittiska influenser vad gäller media. Brittiska TV-kanaler och tidskrifter dominerar utbudet och det kanske inte är så konstigt med tanke på att den isländska marknaden är något begränsad. De är så fåtaliga att man nästan kan räkna dem på ena handen.

Jag såg fram emot att få mina fördomar om Island krossade, men tyvärr blev det inte så. Reykjavik handlar om varma källor, vikingar, fest och svenska ord med suffixet -ur precis som jag trodde. Lägg till rabarbara*, chokladöverdragen lakrits, Tuborg** och svenska ord med suffixet -ið så är samlingen komplett.

Att Reykjavík är fantastiskt är därför snarast en underdrift. Det går inte annat än älska ett folk som skyltar med att de serverar Tuborg utanför barerna. Vi kommer garanterat att åka dit igen. Hade det inte varit för att det var så fasansfullt kallt är jag övertygad om att jag gett fan i resten av resan och helt sonika stannat på Island resten av livet.

* "Rabarber" för oinvigda.
** Är det bara tänker fyllo på parkbänk här?

Sommar i P1 - I

2010-07-22T20:45:00.001+02:00

Jag har gett mig den på att lyssna igenom alla avsnitt av Sommar i P1 den här sommaren. Om de inte är urusla förstås. Här är en kortfattad recension av den första tredjedelen.

JUNI

Annika Sörenstam - f.d. professionell golfspelare
Tråkig, entonig berättelse om hennes tid som golfproffs. Klarade otroligt nog av en halvtimme innan jag stängde av.
Eva Dahlgren - artist, låtskrivare
Hade svårt att koncentrera mig under Evas sommarprat, men de delar jag hörde var lite lagom bra sådär.
Babak Najafi - filmare, regissör
Intressant om vägen från barndomens Teheran till att bli filmregissör i Sverige.
Pär Johansson - grundare Glada Hudik-teatern
Glad och trevlig berättelse om Glada Hudik-teaterns ensemble.
Per Holknekt - modedesigner, entrepenör
Intressant livshistoria som sträcker sig från skateboardproffs till missbrukare och slutligen grundare av klädmärket Odd Molly. Pluspoäng för att han pratade live.

JULI

Natasha Illum Berg - professionell storviltsjägare, författare
Intressant och bra berättat om hennes erfarenheter som storviltsjägare samt tänkvärda reflekteringar om hur människan ser på livet.
Rolf Ekéus - diplomat
Hade potential, men misslyckades i framförandet. För faktaspäckat, för många namn, för skrytsamt. För mycket av allt. Gav upp efter en kvart.
Eva Gabrielsson - arkitekt, livskamrat Stieg Larsson
Mycket bra om hur hon träffade Stieg, deras tid tillsammans och om svårigheten att relatera till "Millennium-Stieg".
Ulf Malmros - regissör, manusförfattare
Spännande och roligt om hur han blev filmskapare och om udda erfarenheter under vägen. Malmros är en bra berättare.
Anna Carrfors Bråkenhielm - medieentreprenör
Intressant om att vara framgångsrik kvinnlig entreprenör i mediebranchen. Bra resonemang om vikten av könskvotering och jämn könsfördelning i näringslivet.
Nicklas Lundblad - samhällspolitisk rådgivare Google
Intressant om skrivande och internet. Kanske särskilt passande för oss social media nerds?
Viveca Sten - deckarförfattare, chefsjurist
Tråkigt och oinspirerande prat om Sandhamn. Bland bröllopsdagar och regattor kom även mexikanska barn och ryggproblem på tal. Oklart varför. Lyssnade bara till hälften av programmet.
Amanda Jenssen - artist, låtskrivare
Ointressant med början i vägen till Idol samt starten på musikkarriären. Kanske bara för att jag inte har något intresse av Amanda Jenssen. Kanske också för att jag uppfattade henne som lite störigt pretto. Gav henne endast en halvtimme.
Micael Bindefeld - eventarrangör, pr-konsult
Godkänt sommarprat om kändisfester, resor och pelargoner. Vem hade väl trott att det gömde sig en liten pensionär i Bindefeld?
Meta Velander - skådespelare
Tradig berättelse om starten på skådespelarkarriären. Dessutom envisas hon med att sjunga alldeles förskräckligt. Jag är ledsen, men under andra sångnumret kände jag mig tvungen att stänga av.
Mats Sundin - f.d. professionell ishockeyspelare
Väl godkänd insats om NHL-karriären. Särskilt intressant eftersom han pratar om både Toronto och Tornedalen förstås.
Jill Johnson - sångerska
Trevligt och mysigt om somrar på Kreta, artisteriet och om att vara mamma, men både långdraget och onödigt detaljerat. Avslutade halvvägs.
Elisabeth Åsbrink - journalist, författare
Tung redogörelse för sambandet mellan Lars Noréns pjäs 7:3 och morden i Malexander. Bra om man har intresse för ämnet, men annars kan man låta bli att lyssna.
Lennart Jirlow - konstnär
Tråkig redogörelse för alla kändisar han träffat under sin livstid. Gav upp efter en kvart.